Här kommer ett litet annorlunda inlägg. Först en bild på när Linus följde med och såg träningen inför F1 i oktober. Han tyckte det var roligt i 10 minuter sen var helikoptrarna och godiset roligare. Ändå säger han att han vill följa med även nästa år. Nästa stycke är skrivet för vår personaltidning i Vårgårda där jag har en sida varje nummer men jag tyckte det kunde komma med här också.
Centrifug på dagen bergochdalbana på kvällen.
Jag tror att vid ungefär tre månader har man fyllt huvet med alldeles för många intryck och nya lärdomar samtidigt som man börjar känna att det är dags att det märks att man är här. Det kändes faktiskt ett tag som att huvet var på väg att sprängas. Men ett par djupa andetag senare och lite diskussioner med gamla erfarna kompanjoner kunde jag reda ut vad som var viktigast och ta ett steg i taget. Jag har nu format en plan för hur ett China Technical Center skall ta form. Men det är viktigt att ta ett steg i taget. Det händer alldeles för mycket här för att jag skall kunna ut svängarna alltför mycket. Organisationen måste känna att det finns en riktning, inte bara att allting ändras kontinuerligt utan plan.
Det låter enkelt men det är det faktiskt inte. Tänk er själva hur stor skillnaden är i Europa nu när man pratar konsoliderad EBIT som den självklaraste sak i världen. Så var det inte för några år sedan. Här i Kina finns ytterligare en dimension; de olika producerande företagen är ofta Joint Ventures vilket gör att de inte alls självklart tycker att konsoliderad EBIT är så intressant som det egna företagets resultat. Det är inget man kan skoja bort eftersom det finns kontraktuella förbindelser. Mitt i detta kommer jag och vill centralisera produktutvecklingen och ta betalt av de producerande bolagen. Tänk om de tycker att jag är dyrare än när de hade utvecklingen själva? Så kommer det ju bli eftersom jag kommer att räkna timpengen som alla andra av vårs bolag. Kostnaden kommer inte vara högre men priset kan bli högre för en del av de kinesiska produktionsbolagen. Vi får helt enkelt navigera runt såna saker och vara lite kreativa.
Än så länge känns det inte som jag stött på oöverstigliga hinder även om det känns som en smäll i solar plexus ibland när man tycker man har kommit på nåt och sen får den kinesiska verkligheten serverad av Chefen.
Det är oerhört stimulerande och lärorikt här. Det finns massor av olika erfarenheter att ta del av om hur både Kina och vårt företag i Kina har utvecklats. Vi brukar ju hemma prata om vad våra far- och morföräldrar fått vara med om men tänk er här borta! Jag åkte motorvägen till Nanjing häromdagen. (Till vårt Seatbelt JV) Faktiskt fick jag se en jordbrukare plöja sin jord med en vattenbuffel. Strax innan hade jag sett byggställningarna på en ny skyskrapa i Souzhou.
Annars då? Magda har precis börjat läsa Kinesiska två gånger i veckan och tycker det är jättekul. Hon har faktiskt börjat tröttna lite på att bara shoppa varje dag! Det är ganska många skor och handväskor senare. För mig själv blir det inte så mycket annat än jobb och sen så mycket ”kvalitetstid” med familjen man kan på helgerna.
Vi försöker lära barnen att gå på restaurang och sitta fint vid bordet men det går inget bra. All personal på restaurangerna tycker det är så roligt att leka med de blonda barnen. Det är inte ens lätt för oss vuxna att gå på restaurang. Man måste gå ganska många gånger innan man lärt sig vad man skall beställa.
Häromsistens var vi på Sezhuan utan att veta vad det innebär. Mer än vanligt lät barnen bli att äta eftersom Sezhuan är kryddad mat, mycket kryddad mat. Underhållningen var rolig dock. Dels trollkarlen som bytte ansikte stup i ett och dels han som gjorde helt otroliga lerfigurer på pinne på ungefär tio minuter styck.
Det kommer bli otroligt skönt med en liten minisemester över jul och nyår. Det går så otroligt fort här (som en centrifug om dagarna) och humöret på familjemedlemmarna varierar med tiden (bergochdalbana). Hoppas ni inte läser ut nåt annat av mina berättelser än att jag verkligen rekommenderar en period i detta ”Det nya landet”. Det finns verkligen inga begränsningar på vad som är möjligt här. Så om jag ringer nån gång så svara gärna med ”Javisst, jag är oerhört sugen på att jobba i Kina ett tag”. Vi hörs.
