Så har den tredje veckan gått. Det börjar bli jobbigt för Linus att inte träffa lekkamrater. Jag var på jobbet måndag och tisdag men slutade så pass tidigt på tisdagen att Magda och Linus kunde åka till Carrefour och handla bland annat lite överraskningar för onsdagen, min födelsedag.
Vi firade lite lätt på morgonen med bakelser och bubbel i sängen.

Som så många gånger förr vek vi dagen åt att kolla in shoppingen. Denna gång valde vi ett shoppingcenter som heter Brilliance. Egentligen ett mekka för barn för där fanns ett litet Liseberg i miniatyr inomhus med karuseller, berg-och-dal bana, radiobilar och massa spelautomater. Konstigt nog lyckades vi gå in och ut igen utan att ha provat nånting.

Däremot hände något som jag fortfarande småler åt varje gång jag kommer att tänka på det. När vi kommit fram och skiljts från chaffisen, som pekade på P-garage skylten att han skulle vänta där, kom jag på att jag glömt plånboken hemma. Jag gick ner och letade upp honom och visade med teckenspråk att jag behövde åka hem för att hämta pengar. Ok,Ok sa han först men sen sa han lite tjingtjong och pekade på sig själv. Nänä, tänkte jag, en sån här dag kan det flyga mycket pengar så det är nog bäst vi hämtar min plånbok med både cash och kort. En chaufför lär ju inte tjäna så mycket här att han kan låna ut såna mängder. Han insisterade och tog fram en plastpåse ur bilen som innehöll ett paket med tidningar som omslagspapper. Paketet var nog fem centimeter tjockt och ur det langade han upp en bunt med 10,000 RMB! Där fick jag! Det får en ju att undra om både han och vår Sunny egentligen har andra anställningar som kontrollanter av nåt slag.

För att få något gjort gick jag och Linus själva runt bland alla de små attraktionerna som står överallt. De kostar bara 1 RMB att åka så vi kunde fördriva tiden ganska bra medan Magda shoppade lite kläder.

Torsdagen ägnade vi åt att åka runt för att hitta en grill. Det är ju inte det vanligaste redskapet för matlagning här i landet så det var inte busenkelt. Första stället vi åkte till var som en saluhall för restaurangkök. Massor med skoj men inget vi var på jakt efter. Magda såg massa roligt porslin som uppläggningsfat och tallrikar men vi gjorde oss inte besväret att köpa. I efterhand har vi fått rådet att alltid köpa om man ser nåt man gillar för man vet inte om man nånsin lyckas komma tillbaka till samma ställe. Efter att ha pratat lite med Unique's kollega tog chaffisen oss till ett stort varuhus typ Hornbach där vi faktiskt hittade en stor gasolgrill med både galler och stekbord. Naturligtvis fanns bara skyltexet kvar så då blev det till att försöka förklara att vi ville till ett annat varuhus med samma namn fast nån annanstans. Det gick med nån engelskunnig tjej som chaffisen ringde upp. Men först McDonalds sa jag och visade äta med teckenspråk. Ahh, Matalona sa chaffien och såg ut att veta precis vad vi menat, körde till varuhuset Metro precis bredvid. Där fanns naturligtvis inget McDonalds men däremot en likadan grill som vi tittat på och till och med billigare. Den köpte vi och sedan ritade jag de berömda Golden Arches på ett papper och då förstod chaffisen. Eftersom vårt flyttlass med bland annat mina verktyg ännu inte kommit (står i tullen just nu) så står grillen fortfarande omonterad.

På fredagen var det dags för ännu ett möte för mig så Magda och barnen åkte till Nettan för lek och lunch. Linus satte i sig tillräckligt med mat för att kunna matvägra hemma en vecka till. Om det inte vore för frukostarna och McDonaldsluncherna skulle vi vara oroliga.

För att kunna njuta av vår grill åkte vi på eftermiddagen till en liten, liten affär som säljer trädgårdsmöbler som görs i en fabrik på ett annat ställe i Shanghai. Man beställer antingen sånt som redan finns att se antingen på foto eller i den lilla affären eller så kan man hitta på själv om man har den gåvan. Vi valde det enklaste eftersom de hade väldigt snygga fällbara stolar helt utan skruvar och annat att provsitta i affären. Om två veckor kommer det hemlevererat. Då kanske temperaturen är sån att vi kommer vilja sitta ute och njuta på vår lilla terass. Temperaturen just denna dag var som vanligt inte den barnvänligaste och pojkarna var inte så glada över att vara där över huvud taget.

Det har som synes varit en ganska händelsefattig vecka så jag tänkte istället delge er lite information av det mer faktabetonade slaget. Sånt som kan vara roligt att veta.

Valuta: RMB = "rimimbi" eller Yuan. 1 RMB=0,9 SEK

Äpplen (importerade) kan kosta 30 RMB kilot.

Färsk kycklingfile kostar 27 RMB kilot.

Nötfärs, som vi köper under namnet sliced beef, och mer är att likna vid malet mycket fint kött kostar 59 RMB kilot.

Ost från danska Arla som vi får köpa i färdigskivad form tills osthyveln kommer kostar 34 RMB för 200 gram.

Öl på Carrefour kostar 3 RMB för 355 ml burk och 3,2 RMB för 640 ml flaskor.

Vin (importerat) däremot kostar ganska mycket mer än hemma, minst 50% dyrare.

Att åka Taxi kostar 10 RMB de första två kilometrarna och sedan 2 RMB per kilometer.

Vår Ayi, hemhjälp, kostar 1500 RMB i månaden för sex dagar i veckan. Vi kommer nog så småningom ta bort lördagen för att ha lite mer privat familjeliv under helgerna. Vi har under hennes 10 dagar så här långt fått ris till mat alla gånger utom en lunch som var nudelsoppa. Så kommer det nog förbli men vi är mycket nöjda med hur hon lyckas variera rätterna som hon lagar till riset. Magda har till och med välsignat mitt val att behålla matbordet med snurrskivan på eftersom det alltid är flera rätter som vi enkelt kan skicka till varandra.

Frågan är hur det påverkar barnen att ha hemhjälp och chaufför. Idag hörde jag Linus säga till Magda; Är det du som städar nu? när hon torkade bort lite smuts från garderobsdörren efter takroppet vi hade under stormen. Eller som häromdagen när Magda sa åt Linus att sortera McDonalds PlayDoh leran i sina färger och stoppa ner i burkarna. Efter han var klar blev det så klart massor små smulor kvar på bordet. Linus reste sig från stolen med orden "Det for hon som är här städa bort"! Han har heller inte sagt nånting om att jag inte kör bilen själv från att ha varit i upplösningstillsånd över att höra om chauffören innan vi flyttade hit.

I fredags när jag jobbade åt vi lunch på en "vanlig" kinesisk restaurang och hade en lokal kille som beställde. Det blev åtta rätter tror jag och nästan allt var gott men på kvällen var första gången jag märkt nån skillnad på min ämnesomsättning. Jag hade redan slutat äta när sista rätten, troligen paradnumret kom in. Se bilden.

Även om det har varit lite långtråkigt att vara i husarrest på grund av värmen så trivs pojkarna bra här bara man mutar dom med rätt saker ibland. För Hampus gäller mat och kakor. För Linus är det leksaker som gäller som till exempel detta flygplan av kinesiskt "Lego" som är kompatibelt med riktigt men bra mycket billigare. Man får ha en annorlunda moral här på många punkter.

Det blev faktiskt lite värre med stormen och regnet dagen därpå. Vi hade ju förberett oss med mat, drinktilltugg och annat för att kunna stanna inne hela helgen. På lördag natt satt jag (Mats) uppe rätt länge och såg en film på HBO och när jag tittade ut genom köksfönstret innan läggdags såg jag att vattnet stod jäms med gatstenskanten. När jag låg i sängen såg jag bilderna från China Daily framför mig och gick ner och hämtade upp datorn, kameran, pengarna och mobilerna för att skydda dem från översvämmningen som ju garanterat skulle komma snart. Barnen och Magda sov som stockar. Precis när jag var på väg att somna hörde jag ett dropp, ett till, flera till och sen ännu fler. Det droppade från vårt sovrumstak! Vi har ytterligare två våningar ovanpå oss. Hämtade skurhinken och ställde under. Det visade sig inte räcka för snart droppade det från en 1,5 meter lång linje i taket. Dags att lägga ut badlakan längs linjen. Tillbaka i sängen med tänd lampa och kolla om det ökar eller avtar. Magda snarkar på. Klockan två börjar jag slumra till när jag "vaknar" till av att det mer låter som smatter än droppande. Då har det flyttat sig till ett nytt ställe och ökat. Dags att ringa Management office. De kommer och tittar och pratar i sina walkie-talkies och nu har Magda vaknat. Vid halv-fyra lämnar de oss med orden att de skall fixa det nästa dag. Håller taket frågar man sig men somnar till slut. Nästa dag kommer ägarna till lägenheten ovanför och fixar och donar. De hade haft balkongdörren på glänt och vattenfyllt sin lägenhet i Shanghais värsta oväder på 30 år, och därunder bor vi.

Dags att göra nåt som barnen gillar. På måndagen åkte vi till Shanghai Aquarium. Massor med fiskar i olika färger och former indelat efter hela världens geografi. Linus stormtrivdes och sprang före så det blev svårt att hinna med. Många gånger var dekorationerna i själva lokalerna mer intressanta än fiskarna men krokodiler, hajar, pingviner, sälar och sjöhästar fick honom att stanna till ibland. Vi frågade oss själva varför vi behövde betala inträde, vi var ju trots allt en del av attraktionen. Jisses vad blonda blåögda små pojkar är exotiska. Hampus älskar det och Linus hatar det. På kvällen blev det nåt kolijox att äta och Magda som varit så positiv började misströsta eftersom vi inte klarar av att handla så bra, förutom svindyrt importerat. "Vi måste skaffa oss en Ayi nu".

På tisdagens morgon var det dags att skriva på möbellistan så vår Landlord och husagent (Sophia) kom hem till oss. Sophia ringde från vakten och sa att hon var på väg och att hon har med sig en Ayi som Management office hittat åt oss. Lägligt?!
Efter att vi kommit överens med Landlorden om möblerna och några små saker att åtgärda träffade vi vår Ayi som vi har gett det engelska namnet Sunny. Hon kan inte ett ord engelska men vill väldigt gärna lära sig det. Vi ställde några frågor och kom fram till att hon börjar hos oss följande morgon 09.00. På eftermiddagen åkte jag till kontoret för att skriva på lite papper.
Magda och barnen åkte till "Nettan" och hennes barn Hugo och Oskar. Det är familjen från Ystad som flyttade hit med samma flight som vi. De bor i ett riktigt lyxigt område och Linus fick leka av sig i hoppslott och annat roligt inomhus. Nettan rekommenderade oss att åka till en affär längre ner på deras gata som bara har importerat, åtminstonde för de frysta Australiensiska köttbullarna. Vi köpte på oss tre paket. Vi hittade också en bok "How to survive with an Ayi" med ord och meningar på engelska och kinesiska. Den borde lösa kommunikationen med Sunny.
På kvällen blev det Pizza Hut delivery igen. Själva delivery-grejen kostar 4 RMB extra.

Onsdag var det dags för Sunny att svepa in i huset. Som hon svepar. Hon städar och fejar och tvättar och stryker så det står härliga till. Så långt allt väl men hur gör vi med maten? Vi kan ju inte prata med varandra.
Jag åker till Visa center och fyller i papper för Residence permit och Work Visa. Dessa behövs även för att vi skall få ta in vårt flyttgods i landet som enligt utsaga landar i hamnen den 16 augusti. Efter lunch spenderar vi en dryg timme på ett sjukhus som bara sysslar med hälsokontroll av inresande utlänningar och utresande kineser. Det var dags för Magda att bli godkänd. Svaret får vi nån gång denna vecka.
På eftermiddagen åkte Magda och Sunny för att handla. I boken hade Magda visat "I need your help for shopping" och menat att Sunny skulle köpa alla dessa magiska flaskor med cooking wine, fish sauce etc men Sunny uppfattade det mer som att vara med och bära tror vi. Det blev inte lyckat och vi misströstade lite igen. Det slutar med att hon får trolla med kycklingfilé, grön paprika och vitlök. Hon gör det strålande vilket får oss att inse att om vi bara får någon som kan hennes språk att få fram våra förväntningar så kommer det bli bra. Vi sätter oss och skriver ner hur vi vill ha det med mat och handlande för att låta Unique, min sekreterare, prata med henne per telefon.

Torsdag morgon och jag åker till jobbet för ett litet möte. Jag förklarar för Unique att vi vill att Sunny helt och hållet lagar maten men vi bestämmer bara vilken huvudingridiens det skall vara typ kycklingfilé, fläskkött, nötkött etc. Resten får hon fixa. Det visar sig att Sunny blir mycket lättad över det och samma kväll lagar hon jättegod mat och en soppa.
Efter lunch åker vi till ett ställe som heter Dino Beach. Det enda vi vet är att det är utomhus och att de har en vågbassäng. När vi kommer fram ser vi att det är nåt liknande Berts Sommarland, massor av rutchkanor, olika bassänger med lek- och klätterreskap för barnen etc. Tyvärr är det oerhört krångligt innan man kommit in och fått av sig kläderna. Jag hinner bli sjöblöt av svett innan vi lyckas förstå hur det går till. Första stationen är kontroll av väskor så man inte tar med sig något ät eller drickbart. Vi lämnar ifrån oss vår frukt och vattenflaskor mot ett kvitto. Barnens längd kontrolleras för att bestämma om de skall betala halvt, fullt eller inget. Vi får plastkort för barnen i två olika färger som sedan visas upp i kassan hundra meter längre bort. Linus med Ferrarikeps tittar länge efter Dinosauren och går rakt in i en betongfot för ett parasoll och skrapar knät och slår kinden i stolpen. Sen vill han inte alls in och bada och måste bäras. Vi betalar och går till själva ingången och lämnar våra biljetter och ser nästa ställe där folk verkar köa för nycklar men vi har ju tänkt ha våra grejor i Hampus vagn. Eftersom vi inte vet var och hur man byter om går jag för att köpa två nycklar ifall vi skall sära på oss. Visst, den ena nyckeln kan jag få tillsammans med ett armband av typen ej avtagbart med samma nummer som på nyckeln men den andra måste Magda ta emot och ett armband. Ett ledset slaget barn och ett varmt och trött till plus en massa kineser runt omkring och så detta. Vi lyckas krångla in Magda i fållan och hon får sitt armband. Sen följer vi stömmen förbi alla skåp och ser var man byter om. Vi byter om och tänker oss lägga in den stora väskan med våra kläder och skor så jag tar med mig båda nycklarna och provar först det ena skåpet som har två nyckelhål. I det ena passar inte nyckeln men i det andra perfekt. Hur jag än vrider och drar går det ändå inte upp. Provar Magdas nyckel i hennes skåp 10 meter bort men det funkar inte heller. En hjälpsam anställd kommer fram, ber att få titta på mitt armband och säger åt mig att jag inte får använda det skåpet. Pust! Jag skall använde det som står på mitt armband. Men det funkar ju inte säger jag. Han följer med och visar att min nyckel fungerar i det undre låset och pekar sen på en kille i samma kläder lite längre bort. Vad nu då? Jag tar ett djupt andetag och lyckas nästan bryta upp dörren men sedan kommer den andra killen och sätter sin nyckel i det övre låset och skåpet öppnar sig! Nu fattar jag! Äntligen inne och vi badar så det står härliga till. Nästa gång kommer vi inte ha med nåt enda dugg förutom badkläder och handdukar. Ingen vagn och kamera och annat som måste vaktas samtidigt som man håller koll på två vildingar.

Shanghai Children Discovery Museum for children between 2 and 10 years låter väl som en hit? Dit tar vi oss på fredagen och åker i bilen minst en timme. Vi imponeras av vår chaffis som hittar så bra i denna enorma stad och hur han behåller lugnet i detta trafikkaos. Notera att det är en tvåfilig väg på bilden!
Det tog lite tid att övertala Linus att först bada innan vi åkte men med lockelser om alla roliga knappar man kan trycka på på museumet som kanske visar hur blixtar och åska fungerar och annat roligt att upptäcka så blev det fart på honom. Väl framme går musten ur oss totalt. Vi står i dörröppningen till något som väl mest liknar Åstugan. (Linus gamla dagis för er som är utomsocknes ifrån). Suck. Var är knapparna frågar Linus förstås. Vi hade till och med förväntat oss en stor restaurang med barnanpassad mat. Tji fick vi. Efter en kort föräldrakonferens kom vi fram till det enda alternativet. IKEA! Med köttbullar och bollhav i sikte var det ingen konst att få med sig Linus. Det finns alltid nåt man behöver när man är på IKEA så det blev pengar spenderat igen och ändå åkte vi därifrån utan allt vi vet att vi behöver eftersom Magda skall dit med Nettan snart så de får gå i lugn och ro och köpa alla de där småsakerna.

Till skillnad hur det nog blir sedan när jag börjat jobba så gör vi inget speciellt på helgerna utan håller oss hemma. På lördagkvällen träffade vi en Finsk familj med två killar på sju och tre ute på lekplatsen. De bor i huset mittemot och hade just kommit tillbaka från semester i Finland. Så vitt de vet är vi två de enda familjerna från skandinavien i vårt område. De har varit här sedan December och trivs jättebra i Perfect Garden.

Idag söndag skall vi gå till tennisklubben och kolla in pool och gym. Finländarna tycker att stället är bra och är där ett par dagar i veckan.

Visst låter det lyxigt med hemhjälp och chaufför men det är faktiskt inte så lätt att vänja sig vid. Magda har såna ivärldsproblem som att igår glömde hon det enda hon hade föresatt sig att göra, nämligen ny is till sin Cosmopolitan. Livet är hårt här.

Trots fadäser med avloppsvatten trängande upp från bottenplattan i källaren bara tre dagar före våra hyresgäster skulle flytta in fixade vi nog allt i tid för avresan. Det märks väl så småningom annars. Vi blev skjutsade till Landvetter av Tobbe och Bengt. Första hoppet till Köpenhamn gick rätt bra. Hampus skrek sig till sömns inför landningen pga öronen. Linus var överlycklig trots att vi bara flög "det lilla flygplanet".
En kort paus på lekplatsen på Kastrup och sen iväg till "det stora flygplanet". Hampus somnade som en stock på golvet efter vällingen men Linus ville sitta uppe och spela lite spel på skärmen men somnade också han till slut. Honom fick vi väcka för att spänna fast inför landningen.

När vi gick ur planet till gångtunneln knockades vi av den enorma hettan. Vi fick höra senare att det var 37 grader! Sen var det dags att hämta ut bagaget, 124 kilo på 6 kolli. Vi var många som fick in det på Landvetter men hur får vi med oss det plus grabbarna på två personer? Som tur var fanns även Benny (Autolivare) med på samma flight så han hjälpte oss ut.
Chauffören väntade med skylt och medan han hämtade bilen skruvade jag ihop Hampus bilstol och höll på att smälta ihop till en blöt pöl av svett under tiden. Barnen spändes fast och vi for mot vårt nya hem. Färden gick via McDonalds eftersom vi kom fram vid lunchtid till ett tomt kylskåp.

Eftermiddagen gick åt till att registrera oss på det lokala poliskontoret och sedan handla köksartiklar och mat på Carrefour. I värmen och förvirringen blev det lite dåligt handlat. Försök att laga köttfärsås på bara köttfärs, lök, vitlök. Inget salt, inga kryddor, ingen tomatsås etc. Blev ingen kulinarisk höjdare direkt.

Tisdagen var möbel-väljar-dag. Vår husagent och Landlord föreslog IKEA och det hade vi inget emot. Vi strövade runt och pekade på det vi ville ha och de sa aldrig nåt förrän vi kom till garderober i vårt sovrum. Vi hade nog hittat den dyraste på IKEA och kände oss tvingade att ta bort de fina lådorna med frostat glas inuti och bara ha trådbackar. När hemkörning och montering var beställt tog vi en egen runda för smågrejor och förstås köttbullar (med pommes frites) på restaurangen till barnen. Magda och jag åt en god kycklinggryta för 9 RMB (1 RMB=1SEK)
På kvällen blev det Pizza Hut delivery för säkerhets skull. Tog 20 minuter från beställning tills det ringde på dörren.
Eftersom jag inte lyckats hitta ADSL i väggutagen trots att Landlorden sa att det redan fanns och även gett mig username och lösen ringde jag vår husagent på eftermiddagen. Hon sa att hon skulle fixa och mycket riktigt, klockan 09.15 ringde det på dörren och en kille från China Telecom klev in och fixade det. De här korta ledtiderna på allt kan man gärna vänja sig vid. Lyfter man på luren till direktlinjen till "Management Office" och säger "water" så tar det fem minuter tills det knackar på dörren och en ny 5 gallon behållare till vattenmaskinen levereras.

Onsdagen var leveransdag från IKEA och Magda åkte till Carrefour och handlade mat. I övrigt en välbehövlig lugn dag. Stunderna på lekplatsen för barnen blir tyvärr korta eftersom det fortfarande är 37-39 grader varmt.

På torsdagen kom IKEA för att montera alla grejor. Mats åkte till jobbet för att träffa Bangkok-chefen bla. Passade även på att kolla upp statusen på förberedelserna inför jobbstarten. Laptopen låg färdig och väntade! Mailkontot däremot måste snurra lite via Stockholm men det blir väl klart så småningom. Tyvärr är andra IT-avdelningar än den kinesiska inblandade så den tidigare omtalade korta ledtiden blir väl förlängd i det här fallet. På kvällen fick vi även igång det trådlösa nätverket hemma så vi inte behöver störa Hampus eftersom det var i hans rum jacket med ADSL fanns förstås.

Fredagen bjöd på ännu ett besök på IKEA för några ytterligare praktiska saker vi kommit på. (Har förstås efter det kommit på fler, men barnen har inget emot köttbullar lite nu och då) Linus springer glatt in på Småland trots att barnen där pratar ett helt annat språk.
Efter IKEA åkte vi till den stora marknaden för att köpa en radiostyrd bil åt Linus. På vägen dit försökte jag förklara hur man beter sig för att få ett lägre pris. Nån som tror att en 4-åring kan spela ointresserad när han ser utbudet? Det blev väl inte riktigt så bra prutat som det kunde ha blivit. När vi kom hem fick vi ett informatinsblad från Management om att en tyfon som heter Matsa! var på väg in. Vi kollade på nätet om det var vida känt för att veta om våra nära och kära hemma ligger sömnlösa men det fanns inte så mycket så vi ligger lågt. I skrivande stund (lördag eftermiddag) regnar det och blåser rätt rejält men inte nåt vi störs av. Det skall väl bli lite värre imorgon. Konstigt nog har vi läst på China Daily om hur 1 miljon människor evakuerats längs kusten väldigt nära här. Det kanske räcker med de få mil vi har till själva kustlinjen för att det skall vara lite lugnare.

Hur som helst, ikväll är det dags för kycklingfilé igen. Färsk kycklingfilé kostar ca 15 RMB för fyra stycken så om ni skall bjuda hem oss på mat nån gång så låt bli detta just. Vi kommer säkert leva på kyckling mestadels.
I och för sig är ölen också billig här men det får ni gärna bjuda Mats (och så småningom Hampus) på ändå.

Det var allt från oss denna första vecka i det nya landet.