Här kommer ett litet annorlunda inlägg. Först en bild på när Linus följde med och såg träningen inför F1 i oktober. Han tyckte det var roligt i 10 minuter sen var helikoptrarna och godiset roligare. Ändå säger han att han vill följa med även nästa år. Nästa stycke är skrivet för vår personaltidning i Vårgårda där jag har en sida varje nummer men jag tyckte det kunde komma med här också.




Centrifug på dagen bergochdalbana på kvällen.

Jag tror att vid ungefär tre månader har man fyllt huvet med alldeles för många intryck och nya lärdomar samtidigt som man börjar känna att det är dags att det märks att man är här. Det kändes faktiskt ett tag som att huvet var på väg att sprängas. Men ett par djupa andetag senare och lite diskussioner med gamla erfarna kompanjoner kunde jag reda ut vad som var viktigast och ta ett steg i taget. Jag har nu format en plan för hur ett China Technical Center skall ta form. Men det är viktigt att ta ett steg i taget. Det händer alldeles för mycket här för att jag skall kunna ut svängarna alltför mycket. Organisationen måste känna att det finns en riktning, inte bara att allting ändras kontinuerligt utan plan.
Det låter enkelt men det är det faktiskt inte. Tänk er själva hur stor skillnaden är i Europa nu när man pratar konsoliderad EBIT som den självklaraste sak i världen. Så var det inte för några år sedan. Här i Kina finns ytterligare en dimension; de olika producerande företagen är ofta Joint Ventures vilket gör att de inte alls självklart tycker att konsoliderad EBIT är så intressant som det egna företagets resultat. Det är inget man kan skoja bort eftersom det finns kontraktuella förbindelser. Mitt i detta kommer jag och vill centralisera produktutvecklingen och ta betalt av de producerande bolagen. Tänk om de tycker att jag är dyrare än när de hade utvecklingen själva? Så kommer det ju bli eftersom jag kommer att räkna timpengen som alla andra av vårs bolag. Kostnaden kommer inte vara högre men priset kan bli högre för en del av de kinesiska produktionsbolagen. Vi får helt enkelt navigera runt såna saker och vara lite kreativa.
Än så länge känns det inte som jag stött på oöverstigliga hinder även om det känns som en smäll i solar plexus ibland när man tycker man har kommit på nåt och sen får den kinesiska verkligheten serverad av Chefen.
Det är oerhört stimulerande och lärorikt här. Det finns massor av olika erfarenheter att ta del av om hur både Kina och vårt företag i Kina har utvecklats. Vi brukar ju hemma prata om vad våra far- och morföräldrar fått vara med om men tänk er här borta! Jag åkte motorvägen till Nanjing häromdagen. (Till vårt Seatbelt JV) Faktiskt fick jag se en jordbrukare plöja sin jord med en vattenbuffel. Strax innan hade jag sett byggställningarna på en ny skyskrapa i Souzhou.
Annars då? Magda har precis börjat läsa Kinesiska två gånger i veckan och tycker det är jättekul. Hon har faktiskt börjat tröttna lite på att bara shoppa varje dag! Det är ganska många skor och handväskor senare. För mig själv blir det inte så mycket annat än jobb och sen så mycket ”kvalitetstid” med familjen man kan på helgerna.


Vi försöker lära barnen att gå på restaurang och sitta fint vid bordet men det går inget bra. All personal på restaurangerna tycker det är så roligt att leka med de blonda barnen. Det är inte ens lätt för oss vuxna att gå på restaurang. Man måste gå ganska många gånger innan man lärt sig vad man skall beställa.









Häromsistens var vi på Sezhuan utan att veta vad det innebär. Mer än vanligt lät barnen bli att äta eftersom Sezhuan är kryddad mat, mycket kryddad mat. Underhållningen var rolig dock. Dels trollkarlen som bytte ansikte stup i ett och dels han som gjorde helt otroliga lerfigurer på pinne på ungefär tio minuter styck.






Det kommer bli otroligt skönt med en liten minisemester över jul och nyår. Det går så otroligt fort här (som en centrifug om dagarna) och humöret på familjemedlemmarna varierar med tiden (bergochdalbana). Hoppas ni inte läser ut nåt annat av mina berättelser än att jag verkligen rekommenderar en period i detta ”Det nya landet”. Det finns verkligen inga begränsningar på vad som är möjligt här. Så om jag ringer nån gång så svara gärna med ”Javisst, jag är oerhört sugen på att jobba i Kina ett tag”. Vi hörs.

Shanghai 30 oktober 2005

Puh, jag har överlevt de första månaderna – men det är med nöd och näppe! Att flytta till andra sidan jordklotet, till ett land med en helt annorlunda kultur och med ett helt annat utseende (hudfärg) och inte känna någon är en sann utmaning. Jag kan säga att jag har precis landat – fast det var tre månader sedan!

En vardag börjar formas, jag har börjat vänja mig vid att Hampus och jag oftast är huvudattraktionerna, att allt tar dubbelt så lång tid som hemma, att med engelskan kommer man inte långt, att läsken på McDonalds smakar klor, att äta ris varje dag, att folk trängs och aldrig ber om ursäkt, allt cyklande, all trafik, att det inte finns skötbord nånstans (ja, förutom på Ikea) när du är ute, att dålig klädsmak är ett begrepp, att ha hemhjälp och bil med chaufför, att knappt träffa mannen som är far till sina barn mm. Mer om allt detta efterhand…

Jag mailar dagligen med vännerna hemma, mina kära väninnor Katta, Jessica, Kajsa och Malin. Deras diagnos av mig numera är ”grav shopoholic”. Jag har fått frågan ”Nu har du bott i Kina i tre månader, har du inte tröttnat på att shoppa?” – svar nej. Här är annorlunda än hemma att shoppa – och som nämnts tidigare, allt tar dubbelt så lång tid! För det första trafiken, som Mats brukar nämna när han bloggar, att bara ta sig nånstans med vår underbare lugne chaufför tar evigheter. Ofta är det stopp i trafiken eller köer som ringlar långsamt. För det andra shoppar man på marknader oftast, och då ska det prutas. Det kan ta en kvart på varje grej du ska ha. Inte bara att gå till kassan och snällt betala, nej! För det tredje får du fara omkring på olika ställen för att få tag på olika grejor. Men vaddå, det är roligt, förbaskat roligt!
Men inte sagt att jag shoppar hela tiden, oh, nej, jag har lite andra aktiviteter också. Säkert många som undrar, hur går kinesiskan då? I ärlighetens namn – jag har inte börjat läsa för jag har inte haft nån lust och alltså inte varit motiverad. Nu känner jag jättemycket för det och ska anmäla mig till en kurs. Men lite ”kinesierad” har jag blivit, jag spelar Mahjong, som är ett kinesiskt brickspel. Jag gör det tillsammans med tre andra tjejer, Malin, Charlotte och Paula. Vår lärare är en svensk kvinna som heter Gunilla, som bott i Shanghai i 6 år, sammanlagt 15 år i Asien. Vi spelar måndag förmiddagar och det är verkligen ett spännande spel som kan sluta hur som helst. För de icke insatta i spelet kan jag sammanfatta lite hur det går till. Man spelar med 144 brickor, varav det finns vindar, drakar, tecken ( 3 olika) och blommor. Man slår tärningar om vem som börjar, som är East wind, därefter blir de andra vindar också. Det gäller att samla ett tecken, du kan också samla drakar och vindar. När man är nära att gå ut säger man att man sitter på en sten, och när man går ut säger man Mahjong. Därmed inte sagt att du vinner, det gör den med mest poäng. Ja, det är faktiskt rätt komplicerat, men vi börjar lära oss. Jag ser redan framemot att hålla Mahjongkurser för alla mina speldjävular till kompisar i Sverige!
Så det är hur jag får måndagen att gå…

Onsdagar spenderar jag och Hampe på ett Gymboree center. Gymboree är som en slags barnrytmik, barngymnastik med mycket musik. Hampe tycker det är hur kul som helst, och jag kan känna mig rätt säker där eftersom lokalen är så fantastiskt barnanpassad – precis vad Hampe behöver, denna lilla apa. Det är mjuka mattor på golvet och vaderade lekställningar. Perfekt! Det är nyttigt för Hampes lilla engelska också, han ska ju till augusti börja skola och då är det ju bra att kunna lite.
Så det är hur jag får onsdagen att gå…

Jaha, de andra dagarna då? Jo, som sagt, oftast behövs nåt shoppas, eller har jag fått kläder uppsytt så ska de hämtas. Nu känner jag lite människor här också, då är det rätt trevligt att äta lunch ute nånstans. De flesta har inget direkt behov av att vara hemma, alla har ju en ayi som städar och donar där. Så varför vara hemma? Vi har hittat många bra restauranger där vi kan äta västerländskt. Ni anar inte hur god en Ceasarsallad eller Lasagne kan smaka efter ett tag utomlands! Och för er som undrar, nej, vi dricker inte alkohol till lunch, oftast inte i alla fall, hihi…




Läste ni, fått kläder uppsytt? Låter det glassigt eller? Haha, det är ett helt kapitel för sig själv. Men på Dongjiadu-market finns massor att välja på att få uppsytt. Jag har haft både dålig och bra erfarenhet utav det där. Här ska förstås prutas också. Dålig erfarenhet är byxor jag försökte få uppsytt. Mina mått stämde inte med byxorna, trots att de mätte ”sååå noga”. Så fick jag tips om att göra copy på favoritbyxorna är det bästa. Och det är den bra erfarenheten! Byxorna blev jättebra, så jag ska definitivt dit för att göra flera. Nästa vecka ska jag hämta min beigebruna höstkappa jag fått uppsytt. Hoppas, hoppas att den är bra. Här fann min mamma sitt paradis på jorden när hon var här och hälsade på en vecka i oktober. Hon fick uppsytt två kavajer, copy på ett par byxor, ett linne och en ”Kina-jacka”. Allt blev väldigt bra, och vi ska dit i februari när mamma kommer igen. Då kommer pappa med också.

En annan kul marknad är förstås Xiangyang-marketplace, även kallad ”fake-market”. Här är bara hur kul som helst! Det finns allt du kan önska dig här – om du är ute efter märkeskopior. När Mats hade kollegor från Sverige här var de naturligtvis där – inte bara en gång, utan flera. De köpte både North Face och Canada Goose jackor, läderbälte à la Boss, Armani odyl, golfklubbor och Rolexklockor. De flesta måste också köpa en extra Samsonite på marknaden för att överhuvudtaget få med sig grejorna hem. Även de icke-shoppingtokiga brukar falla för denna marknaden!
Här har alltså lilla jag fyndat en hel del, tänker inte skriva allt här bara för då fyller jag de närmsta sidorna.


Det finns marknader för allt. En annan favoritmarknad som jag brukar besöka på fredagar är Flower-market. Ja, en hel marknad med blommor av alla de slag! Här är förstås blommorna jättebilliga, men det ska ändå prutas. Tio vita liljor för 10 spänn, röda rosor storlek större 1 spänn styck, ja det är bara att peka på vad man vill ha. Vår chaufför brukar sucka lite när vi åker hit ett gäng tjejer, han får fälla sätena och bre ut tidningar för att inte smutsa ner bilen, han tycker förmodligen att vi är komplett galna…
Vad finns mer att berätta om marknader? Jo, här finns en marknad full med barnkläder, leksaker och skor. För oss med barn är detta ju himmelriket. Naturligtvis ser mina barns garderober något annorlunda ut nu med bara Ralph Lauren, GAP, Tommy Hilfiger och Timberland kläder, men priserna är ju lägre än på H&M (som inte ens finns här). Ett sant paradis!

Linus skola ”Shanghai Community International School” har en föräldraförening PAFA (The Parents and Friends Association) som anordnar möten för föräldrar, ja, läs mammor, papporna jobbar ju i regel, som är nyttiga att gå på. De bjuder in gästföreläsare i alla möjliga olika teman. Vi har avverkat allt från att vara expat-hustru till att köpa Halloween-dräkter. Lite andra teman har varit information från olika sjukhus, skolpsykologen pratade om hur barn känner det att ha flyttat utomlands, att anställa ayi, kinesisk medicin, starta företag i Kina, skolans curriculum mm mm.
Dessa möten är varannan vecka (torsdagar) och det är kul att träffa mammor från andra länder och dricka lite kaffe. Det är också kul att se Linus i sin skola. Han är jätteduktig och vinkar sött när han ser mig. Hans engelska kommer väldigt fort nu, han blandar svenskan och engelskan friskt!


I veckan har skolan haft ett UN assembly som föräldrarna kom på och barnen uppträdde med sång. Barnen var klädda i sina nationaldräkter eller i sin flaggas färger. Hela matsalen var prydd med flaggor barnen ritat – jättefint. Linus och hans Pre-Kindergarten klass sjöng: ”Skini ma rinky” – en australiensisk sång, tror jag, eftersom deras fröken Miss Scott är från Australien. I hans klass finns många nationaliteter: Finland, Frankrike, Belgien, Indien, HongKong, Amerika, Australien bla. De är 12 barn, varav 8 är killar.




Helgerna här är heller inte som hemma. Vi har valt att ha ayi även lördagar. Ett mycket bra val, enligt min åsikt. Oftast gör hela familjen något på lördagar, ja, vi har bil+chaufför då också, och det är så skönt att komma hem på eftermiddagen till ett välstädat hem. Vi lagar dock maten själva på helgerna, så vår ayi slutar i regel vid kl 15 på lördagar. Eller så beställer vi mat, låter säkert glassigt, men oftast kostar hemkörningen bara några kronor eller inget alls. Vi har ett restaurangstråk nära oss som är mysigt att gå och käka lunch på också. Där ligger vår nya favoritrestaurang Blue Frog, som har ett speciellt barnrum och lekplats med personal. Helt fantastiskt bra va?



Låter det som om vi har en glassig tillvaro här borta i Kina? Svar: vi har en bekväm tillvaro.
Och den känns inte riktigt verklig - ännu. Jag saknar ofta mitt hus, mina vänner och bekanta, ja, till och med mitt jobb. Jag saknar naturen, och jag är inte ens den där människan som brukar ge mig ut i naturen. Jag saknar tystnaden för i en 17 miljoners stad är det aldrig tyst. Annat är det i lilla Lerum. Vad tyst det är när man en söndag passerar ett alldeles folktomt torg! Helt underbart tyst! Kan du tänka dig att man kan sakna det, Ingalill?
Jag saknar att bara lyfta telefonluren och ringa min syster och skvallra lite. Tidsskillnaden gör det ju lite mer komplicerat, och mycket till skvaller har jag ju inte härifrån.
Det känns overkligt att under tre års tid vara ”hemmafru”, eller ”lyxhustru” för det är ju inget hem eller barn att ta hand om på heltid. Erfarna expat-hustrus menar att ”hitta nåt du verkligen är intresserad av, och gör det”. Hm, nu har jag ju inte direkt hittat nåt ännu. Hobbies? Nä, jag har inga, i Sverige tog min familj och hus all tid, de var mina hobbies. Men jag kommer nog på nåt, jag har inte för avsikt att shoppa i tre års tid, inte ens denna grava shopoholicen…
Men en sak är i alla fall säker – här är aldrig långtråkigt! Här finns alltid nåt att göra, och har du tråkigt får du skylla dig själv. När jag hörde detta för ca två månader sen grät jag. Jag tänkte att hur kan nån säga så, det här är ju inte mitt hem, mina vänner eller nån verklighet, men jag har vant mig, och jag tror att jag kommer att bli ännu mera van också. Jag kommer alltid att sakna de hemma förstås, det kommer nog inte att gå över, men vad är tre år av en livstid?
Veckorna går superfort, och nån eftermiddag i veckan snor jag åt mig en vilostund medans Hampe sover. Att bara ligga på sängen och läsa en bok utan dåligt samvete för att tvätten ska strykas, huset dammsugas, blommorna vattnas, det är inte så dumt att vara expat hustru i alla fall…

Vad hände sen?

Vi har förstått att ni saknat nya inlägg på bloggen så nu tar jag ett krafttag medans jag sitter på Charles de Gaulles flygplats och väntar på flyget hem till Shanghai.
Linus började skolan onsdagen den 24 augusti. Dagen innan hade skolan öppet hus för att man skulle kunna bekanta sig lite med klassrummet och även hämta skoluniformen.
Linus tyckte det var jättekul i klassrummet eftersom där fanns leksaker. Det fanns det ju inte i vårt hus då. Han ville till slut inte lämna klassrummet när vi skulle åka hem men vi lyckades få med honom halvvägs till bilen men där fanns lekplatsen och fotbollsplanen. En halvtimme senare och två fulla 400-metersvarv runt planen kunde vi åka hem. Det var väldigt lovande inför skolstarten förutom att de inte hade så bra ordning på skolbussarna men vi hade redan bestämt oss för att vi skulle hämta och lämna första dagen. Det var inte populärt. Linus hade ju väntat länge på dagen då han skulle få åka skolbuss. Det gjorde att alla våra orosmoln skingrades redan på torsdagen då Linus glatt hoppade på skolbussen alldeles ensam. Det första stora hindret var passerat. Linus trivdes i sin nya skola från första dagen. Eftersom det gick så bra började jag jobba lite tidigare än vad som var sagt.

Vi passade på att göra lite sightseeing med ett barn mindre att hålla reda på och åkte på måndagen veckan därpå till Yu An Garden. Det är en mycket gammal kinesisk trädgård runt vilken man har byggt upp ett stort kvarter med hus i gammal typisk kinesisk stil. En kinesisk trädgård innehåller inte många växter och i stort sätt inga blommor alls. Det är mer ett landskap av sten, små hus, dammar med karpar och små gångar och broar. Strax utanför på pålar i vattnet ligger Shanghais mest kända tehus men det fanns inte en chans i världen att vi skulle kunna ta oss in där eller ens fram till huset över den speciella zick zack bron med vår vagn med Hampus i. Vi känner det oftast som om vi är de enda i hela Shanghai som har vårt barn i en vagn. Framför allt känns det som att alla i Shanghai har sett vår vagn med Hampus i. Eftersom han är en sån smilfink utöver att han är blond och blåögd så kommer vi aldrig undan allas blickar. Numera vinkar han också glatt till alla vilket gör att han drar uppmärksamheten till sig ännu mer och det njuter han av.
Det ”gamla” kvarteret runt Ya An garden är fullt av bazarer med all möjlig krimskrams i. Det är inte ett ställe man bör handla i. Allt finns i bättre och billigare former på andra ställen men det är ett mysigt ställe att promenera runt i ett tag.

Så kom äntligen vårt flyttgods. Allt hade klarat båtresan väldigt bra. Alla flyttkartonger såg ut precis som när de bars ut från huset i Lerum. Jag vet inte varför jag väntat mig att de skulle se ut som de sprayats med saltvatten. Två stora blomkrukor från Ikea var allt som gick sönder. Allt bars in på en dryg timme och vi fyllde barnens rum med alla kartonger det stod Toys på. Barnen var överlyckliga över att återse sina gamla leksaker. Magda var också överlycklig över att få lite hemkänsla i huset. Vi trodde att det skulle ta oss hela helgen att plocka upp allt men även fast jag åkte med Magnus (han från Ystad) till tygmarknaden ett par dryga timmar så var allt uppackat innan Sunny gick hem den kvällen. Hon och Magda rev och slet upp allt och jag plattade ut och vek ihop allt packningspapper. Sunny som tidigare tyckt att vi hade det lite knapert med köksatiraljer, glas och porslin suckade tungt när hon försökte få plats med allt i skåpen. Vissa saker som hon nog aldrig sett tidigare åkte långt in i hörnen. När alla dessa grejor kom började vi undra varför vi tagit med så mycket men nu ångrar vi ingenting.

Tygmarknaden förtjänar ett eget litet stycke. Jag och Magnus åkte dit dels för att hämta allt som Magda och Nettan beställt helgen före men också för att vi hört att det går utmärkt att sy upp skjortor där. Vi hade ingen aning om hur det såg ut där och hade inte heller skaffat referenser från någon mer än att Magnus hade hört om en skräddare som hette Mr Lien. När vi kom dit insåg vi att vi borde tagit reda på mer. Tygmarknaden består av ungefär 200 små bås fulla av tyger och prover på vad de kan sy upp. Vi gick runt lite och sedan dök vi in på nummer 114 och tittade lite. Magnus frågade om de kunde säga var man kunde hitta han som hette Mr Lien och svaret var; Alla heter Mr Lien. Naturligtvis helt rätt svar för sedan beställde vi skjortor i 114. Hundra kronor styck. Det var roligare än jag trott att gå runt där och jag beställde även en kostym med extra byxor för 800 kronor lite på impuls. Förutom att man bör sy fast alla knappar bättre redan när man får kläderna så var det bra och snyggt gjort. Kan hända bör man hitta en ”riktig” skräddare i framtiden som tar lite mer betalt men så slipper man sy knappar själv.

Lördagen den 10 september var det dags för den svenska ansamlingens årliga kräftskiva. Detta år var det på Mariott Hotell strax bredvid där vi bor. I Shanghai Daily hade vi just kunnat läsa om att det nu var dags för det lilla landet Sverige att hålla sina tradiotionella kräftskivor som man haft i århundraden då man frossar i kinesiska kräftor!
Detta skulle bli första gången för oss att lämna barnen i Sunnys vård. Vi planerade att inte åka förrän vi lagt Hampus med välling i hans säng och sedan satt Linus i vår säng med godisskål och DVD film på. Det blev inte riktigt så. När taxin väl kom var vi inte helt klara så Sunny tog Hampus med sig upp till Linus och morgonen efter insåg vi att det nog hade varit killarnas kväll för vi hade nya lakan och de gamla låg i tvättkorgen och var nästan helt täckta av chokladhänder. Men det hade verkat gå helt okej och sedan dess har Sunny tagit hand om Hampus ett par timmar både nu och då när Magda har behövt göra annat.
Dagarna rullar på och jag skickar hem min nya chaufför Cai Lei som vi uttalar Charli till Magda de flesta av dagarna så att hon kan ta sig runt. Lite av det får hon berätta mer om själv i kommande nummer av Åhmans i Shanghai.

Så har den tredje veckan gått. Det börjar bli jobbigt för Linus att inte träffa lekkamrater. Jag var på jobbet måndag och tisdag men slutade så pass tidigt på tisdagen att Magda och Linus kunde åka till Carrefour och handla bland annat lite överraskningar för onsdagen, min födelsedag.
Vi firade lite lätt på morgonen med bakelser och bubbel i sängen.

Som så många gånger förr vek vi dagen åt att kolla in shoppingen. Denna gång valde vi ett shoppingcenter som heter Brilliance. Egentligen ett mekka för barn för där fanns ett litet Liseberg i miniatyr inomhus med karuseller, berg-och-dal bana, radiobilar och massa spelautomater. Konstigt nog lyckades vi gå in och ut igen utan att ha provat nånting.

Däremot hände något som jag fortfarande småler åt varje gång jag kommer att tänka på det. När vi kommit fram och skiljts från chaffisen, som pekade på P-garage skylten att han skulle vänta där, kom jag på att jag glömt plånboken hemma. Jag gick ner och letade upp honom och visade med teckenspråk att jag behövde åka hem för att hämta pengar. Ok,Ok sa han först men sen sa han lite tjingtjong och pekade på sig själv. Nänä, tänkte jag, en sån här dag kan det flyga mycket pengar så det är nog bäst vi hämtar min plånbok med både cash och kort. En chaufför lär ju inte tjäna så mycket här att han kan låna ut såna mängder. Han insisterade och tog fram en plastpåse ur bilen som innehöll ett paket med tidningar som omslagspapper. Paketet var nog fem centimeter tjockt och ur det langade han upp en bunt med 10,000 RMB! Där fick jag! Det får en ju att undra om både han och vår Sunny egentligen har andra anställningar som kontrollanter av nåt slag.

För att få något gjort gick jag och Linus själva runt bland alla de små attraktionerna som står överallt. De kostar bara 1 RMB att åka så vi kunde fördriva tiden ganska bra medan Magda shoppade lite kläder.

Torsdagen ägnade vi åt att åka runt för att hitta en grill. Det är ju inte det vanligaste redskapet för matlagning här i landet så det var inte busenkelt. Första stället vi åkte till var som en saluhall för restaurangkök. Massor med skoj men inget vi var på jakt efter. Magda såg massa roligt porslin som uppläggningsfat och tallrikar men vi gjorde oss inte besväret att köpa. I efterhand har vi fått rådet att alltid köpa om man ser nåt man gillar för man vet inte om man nånsin lyckas komma tillbaka till samma ställe. Efter att ha pratat lite med Unique's kollega tog chaffisen oss till ett stort varuhus typ Hornbach där vi faktiskt hittade en stor gasolgrill med både galler och stekbord. Naturligtvis fanns bara skyltexet kvar så då blev det till att försöka förklara att vi ville till ett annat varuhus med samma namn fast nån annanstans. Det gick med nån engelskunnig tjej som chaffisen ringde upp. Men först McDonalds sa jag och visade äta med teckenspråk. Ahh, Matalona sa chaffien och såg ut att veta precis vad vi menat, körde till varuhuset Metro precis bredvid. Där fanns naturligtvis inget McDonalds men däremot en likadan grill som vi tittat på och till och med billigare. Den köpte vi och sedan ritade jag de berömda Golden Arches på ett papper och då förstod chaffisen. Eftersom vårt flyttlass med bland annat mina verktyg ännu inte kommit (står i tullen just nu) så står grillen fortfarande omonterad.

På fredagen var det dags för ännu ett möte för mig så Magda och barnen åkte till Nettan för lek och lunch. Linus satte i sig tillräckligt med mat för att kunna matvägra hemma en vecka till. Om det inte vore för frukostarna och McDonaldsluncherna skulle vi vara oroliga.

För att kunna njuta av vår grill åkte vi på eftermiddagen till en liten, liten affär som säljer trädgårdsmöbler som görs i en fabrik på ett annat ställe i Shanghai. Man beställer antingen sånt som redan finns att se antingen på foto eller i den lilla affären eller så kan man hitta på själv om man har den gåvan. Vi valde det enklaste eftersom de hade väldigt snygga fällbara stolar helt utan skruvar och annat att provsitta i affären. Om två veckor kommer det hemlevererat. Då kanske temperaturen är sån att vi kommer vilja sitta ute och njuta på vår lilla terass. Temperaturen just denna dag var som vanligt inte den barnvänligaste och pojkarna var inte så glada över att vara där över huvud taget.

Det har som synes varit en ganska händelsefattig vecka så jag tänkte istället delge er lite information av det mer faktabetonade slaget. Sånt som kan vara roligt att veta.

Valuta: RMB = "rimimbi" eller Yuan. 1 RMB=0,9 SEK

Äpplen (importerade) kan kosta 30 RMB kilot.

Färsk kycklingfile kostar 27 RMB kilot.

Nötfärs, som vi köper under namnet sliced beef, och mer är att likna vid malet mycket fint kött kostar 59 RMB kilot.

Ost från danska Arla som vi får köpa i färdigskivad form tills osthyveln kommer kostar 34 RMB för 200 gram.

Öl på Carrefour kostar 3 RMB för 355 ml burk och 3,2 RMB för 640 ml flaskor.

Vin (importerat) däremot kostar ganska mycket mer än hemma, minst 50% dyrare.

Att åka Taxi kostar 10 RMB de första två kilometrarna och sedan 2 RMB per kilometer.

Vår Ayi, hemhjälp, kostar 1500 RMB i månaden för sex dagar i veckan. Vi kommer nog så småningom ta bort lördagen för att ha lite mer privat familjeliv under helgerna. Vi har under hennes 10 dagar så här långt fått ris till mat alla gånger utom en lunch som var nudelsoppa. Så kommer det nog förbli men vi är mycket nöjda med hur hon lyckas variera rätterna som hon lagar till riset. Magda har till och med välsignat mitt val att behålla matbordet med snurrskivan på eftersom det alltid är flera rätter som vi enkelt kan skicka till varandra.

Frågan är hur det påverkar barnen att ha hemhjälp och chaufför. Idag hörde jag Linus säga till Magda; Är det du som städar nu? när hon torkade bort lite smuts från garderobsdörren efter takroppet vi hade under stormen. Eller som häromdagen när Magda sa åt Linus att sortera McDonalds PlayDoh leran i sina färger och stoppa ner i burkarna. Efter han var klar blev det så klart massor små smulor kvar på bordet. Linus reste sig från stolen med orden "Det for hon som är här städa bort"! Han har heller inte sagt nånting om att jag inte kör bilen själv från att ha varit i upplösningstillsånd över att höra om chauffören innan vi flyttade hit.

I fredags när jag jobbade åt vi lunch på en "vanlig" kinesisk restaurang och hade en lokal kille som beställde. Det blev åtta rätter tror jag och nästan allt var gott men på kvällen var första gången jag märkt nån skillnad på min ämnesomsättning. Jag hade redan slutat äta när sista rätten, troligen paradnumret kom in. Se bilden.

Även om det har varit lite långtråkigt att vara i husarrest på grund av värmen så trivs pojkarna bra här bara man mutar dom med rätt saker ibland. För Hampus gäller mat och kakor. För Linus är det leksaker som gäller som till exempel detta flygplan av kinesiskt "Lego" som är kompatibelt med riktigt men bra mycket billigare. Man får ha en annorlunda moral här på många punkter.

Det blev faktiskt lite värre med stormen och regnet dagen därpå. Vi hade ju förberett oss med mat, drinktilltugg och annat för att kunna stanna inne hela helgen. På lördag natt satt jag (Mats) uppe rätt länge och såg en film på HBO och när jag tittade ut genom köksfönstret innan läggdags såg jag att vattnet stod jäms med gatstenskanten. När jag låg i sängen såg jag bilderna från China Daily framför mig och gick ner och hämtade upp datorn, kameran, pengarna och mobilerna för att skydda dem från översvämmningen som ju garanterat skulle komma snart. Barnen och Magda sov som stockar. Precis när jag var på väg att somna hörde jag ett dropp, ett till, flera till och sen ännu fler. Det droppade från vårt sovrumstak! Vi har ytterligare två våningar ovanpå oss. Hämtade skurhinken och ställde under. Det visade sig inte räcka för snart droppade det från en 1,5 meter lång linje i taket. Dags att lägga ut badlakan längs linjen. Tillbaka i sängen med tänd lampa och kolla om det ökar eller avtar. Magda snarkar på. Klockan två börjar jag slumra till när jag "vaknar" till av att det mer låter som smatter än droppande. Då har det flyttat sig till ett nytt ställe och ökat. Dags att ringa Management office. De kommer och tittar och pratar i sina walkie-talkies och nu har Magda vaknat. Vid halv-fyra lämnar de oss med orden att de skall fixa det nästa dag. Håller taket frågar man sig men somnar till slut. Nästa dag kommer ägarna till lägenheten ovanför och fixar och donar. De hade haft balkongdörren på glänt och vattenfyllt sin lägenhet i Shanghais värsta oväder på 30 år, och därunder bor vi.

Dags att göra nåt som barnen gillar. På måndagen åkte vi till Shanghai Aquarium. Massor med fiskar i olika färger och former indelat efter hela världens geografi. Linus stormtrivdes och sprang före så det blev svårt att hinna med. Många gånger var dekorationerna i själva lokalerna mer intressanta än fiskarna men krokodiler, hajar, pingviner, sälar och sjöhästar fick honom att stanna till ibland. Vi frågade oss själva varför vi behövde betala inträde, vi var ju trots allt en del av attraktionen. Jisses vad blonda blåögda små pojkar är exotiska. Hampus älskar det och Linus hatar det. På kvällen blev det nåt kolijox att äta och Magda som varit så positiv började misströsta eftersom vi inte klarar av att handla så bra, förutom svindyrt importerat. "Vi måste skaffa oss en Ayi nu".

På tisdagens morgon var det dags att skriva på möbellistan så vår Landlord och husagent (Sophia) kom hem till oss. Sophia ringde från vakten och sa att hon var på väg och att hon har med sig en Ayi som Management office hittat åt oss. Lägligt?!
Efter att vi kommit överens med Landlorden om möblerna och några små saker att åtgärda träffade vi vår Ayi som vi har gett det engelska namnet Sunny. Hon kan inte ett ord engelska men vill väldigt gärna lära sig det. Vi ställde några frågor och kom fram till att hon börjar hos oss följande morgon 09.00. På eftermiddagen åkte jag till kontoret för att skriva på lite papper.
Magda och barnen åkte till "Nettan" och hennes barn Hugo och Oskar. Det är familjen från Ystad som flyttade hit med samma flight som vi. De bor i ett riktigt lyxigt område och Linus fick leka av sig i hoppslott och annat roligt inomhus. Nettan rekommenderade oss att åka till en affär längre ner på deras gata som bara har importerat, åtminstonde för de frysta Australiensiska köttbullarna. Vi köpte på oss tre paket. Vi hittade också en bok "How to survive with an Ayi" med ord och meningar på engelska och kinesiska. Den borde lösa kommunikationen med Sunny.
På kvällen blev det Pizza Hut delivery igen. Själva delivery-grejen kostar 4 RMB extra.

Onsdag var det dags för Sunny att svepa in i huset. Som hon svepar. Hon städar och fejar och tvättar och stryker så det står härliga till. Så långt allt väl men hur gör vi med maten? Vi kan ju inte prata med varandra.
Jag åker till Visa center och fyller i papper för Residence permit och Work Visa. Dessa behövs även för att vi skall få ta in vårt flyttgods i landet som enligt utsaga landar i hamnen den 16 augusti. Efter lunch spenderar vi en dryg timme på ett sjukhus som bara sysslar med hälsokontroll av inresande utlänningar och utresande kineser. Det var dags för Magda att bli godkänd. Svaret får vi nån gång denna vecka.
På eftermiddagen åkte Magda och Sunny för att handla. I boken hade Magda visat "I need your help for shopping" och menat att Sunny skulle köpa alla dessa magiska flaskor med cooking wine, fish sauce etc men Sunny uppfattade det mer som att vara med och bära tror vi. Det blev inte lyckat och vi misströstade lite igen. Det slutar med att hon får trolla med kycklingfilé, grön paprika och vitlök. Hon gör det strålande vilket får oss att inse att om vi bara får någon som kan hennes språk att få fram våra förväntningar så kommer det bli bra. Vi sätter oss och skriver ner hur vi vill ha det med mat och handlande för att låta Unique, min sekreterare, prata med henne per telefon.

Torsdag morgon och jag åker till jobbet för ett litet möte. Jag förklarar för Unique att vi vill att Sunny helt och hållet lagar maten men vi bestämmer bara vilken huvudingridiens det skall vara typ kycklingfilé, fläskkött, nötkött etc. Resten får hon fixa. Det visar sig att Sunny blir mycket lättad över det och samma kväll lagar hon jättegod mat och en soppa.
Efter lunch åker vi till ett ställe som heter Dino Beach. Det enda vi vet är att det är utomhus och att de har en vågbassäng. När vi kommer fram ser vi att det är nåt liknande Berts Sommarland, massor av rutchkanor, olika bassänger med lek- och klätterreskap för barnen etc. Tyvärr är det oerhört krångligt innan man kommit in och fått av sig kläderna. Jag hinner bli sjöblöt av svett innan vi lyckas förstå hur det går till. Första stationen är kontroll av väskor så man inte tar med sig något ät eller drickbart. Vi lämnar ifrån oss vår frukt och vattenflaskor mot ett kvitto. Barnens längd kontrolleras för att bestämma om de skall betala halvt, fullt eller inget. Vi får plastkort för barnen i två olika färger som sedan visas upp i kassan hundra meter längre bort. Linus med Ferrarikeps tittar länge efter Dinosauren och går rakt in i en betongfot för ett parasoll och skrapar knät och slår kinden i stolpen. Sen vill han inte alls in och bada och måste bäras. Vi betalar och går till själva ingången och lämnar våra biljetter och ser nästa ställe där folk verkar köa för nycklar men vi har ju tänkt ha våra grejor i Hampus vagn. Eftersom vi inte vet var och hur man byter om går jag för att köpa två nycklar ifall vi skall sära på oss. Visst, den ena nyckeln kan jag få tillsammans med ett armband av typen ej avtagbart med samma nummer som på nyckeln men den andra måste Magda ta emot och ett armband. Ett ledset slaget barn och ett varmt och trött till plus en massa kineser runt omkring och så detta. Vi lyckas krångla in Magda i fållan och hon får sitt armband. Sen följer vi stömmen förbi alla skåp och ser var man byter om. Vi byter om och tänker oss lägga in den stora väskan med våra kläder och skor så jag tar med mig båda nycklarna och provar först det ena skåpet som har två nyckelhål. I det ena passar inte nyckeln men i det andra perfekt. Hur jag än vrider och drar går det ändå inte upp. Provar Magdas nyckel i hennes skåp 10 meter bort men det funkar inte heller. En hjälpsam anställd kommer fram, ber att få titta på mitt armband och säger åt mig att jag inte får använda det skåpet. Pust! Jag skall använde det som står på mitt armband. Men det funkar ju inte säger jag. Han följer med och visar att min nyckel fungerar i det undre låset och pekar sen på en kille i samma kläder lite längre bort. Vad nu då? Jag tar ett djupt andetag och lyckas nästan bryta upp dörren men sedan kommer den andra killen och sätter sin nyckel i det övre låset och skåpet öppnar sig! Nu fattar jag! Äntligen inne och vi badar så det står härliga till. Nästa gång kommer vi inte ha med nåt enda dugg förutom badkläder och handdukar. Ingen vagn och kamera och annat som måste vaktas samtidigt som man håller koll på två vildingar.

Shanghai Children Discovery Museum for children between 2 and 10 years låter väl som en hit? Dit tar vi oss på fredagen och åker i bilen minst en timme. Vi imponeras av vår chaffis som hittar så bra i denna enorma stad och hur han behåller lugnet i detta trafikkaos. Notera att det är en tvåfilig väg på bilden!
Det tog lite tid att övertala Linus att först bada innan vi åkte men med lockelser om alla roliga knappar man kan trycka på på museumet som kanske visar hur blixtar och åska fungerar och annat roligt att upptäcka så blev det fart på honom. Väl framme går musten ur oss totalt. Vi står i dörröppningen till något som väl mest liknar Åstugan. (Linus gamla dagis för er som är utomsocknes ifrån). Suck. Var är knapparna frågar Linus förstås. Vi hade till och med förväntat oss en stor restaurang med barnanpassad mat. Tji fick vi. Efter en kort föräldrakonferens kom vi fram till det enda alternativet. IKEA! Med köttbullar och bollhav i sikte var det ingen konst att få med sig Linus. Det finns alltid nåt man behöver när man är på IKEA så det blev pengar spenderat igen och ändå åkte vi därifrån utan allt vi vet att vi behöver eftersom Magda skall dit med Nettan snart så de får gå i lugn och ro och köpa alla de där småsakerna.

Till skillnad hur det nog blir sedan när jag börjat jobba så gör vi inget speciellt på helgerna utan håller oss hemma. På lördagkvällen träffade vi en Finsk familj med två killar på sju och tre ute på lekplatsen. De bor i huset mittemot och hade just kommit tillbaka från semester i Finland. Så vitt de vet är vi två de enda familjerna från skandinavien i vårt område. De har varit här sedan December och trivs jättebra i Perfect Garden.

Idag söndag skall vi gå till tennisklubben och kolla in pool och gym. Finländarna tycker att stället är bra och är där ett par dagar i veckan.

Visst låter det lyxigt med hemhjälp och chaufför men det är faktiskt inte så lätt att vänja sig vid. Magda har såna ivärldsproblem som att igår glömde hon det enda hon hade föresatt sig att göra, nämligen ny is till sin Cosmopolitan. Livet är hårt här.

Trots fadäser med avloppsvatten trängande upp från bottenplattan i källaren bara tre dagar före våra hyresgäster skulle flytta in fixade vi nog allt i tid för avresan. Det märks väl så småningom annars. Vi blev skjutsade till Landvetter av Tobbe och Bengt. Första hoppet till Köpenhamn gick rätt bra. Hampus skrek sig till sömns inför landningen pga öronen. Linus var överlycklig trots att vi bara flög "det lilla flygplanet".
En kort paus på lekplatsen på Kastrup och sen iväg till "det stora flygplanet". Hampus somnade som en stock på golvet efter vällingen men Linus ville sitta uppe och spela lite spel på skärmen men somnade också han till slut. Honom fick vi väcka för att spänna fast inför landningen.

När vi gick ur planet till gångtunneln knockades vi av den enorma hettan. Vi fick höra senare att det var 37 grader! Sen var det dags att hämta ut bagaget, 124 kilo på 6 kolli. Vi var många som fick in det på Landvetter men hur får vi med oss det plus grabbarna på två personer? Som tur var fanns även Benny (Autolivare) med på samma flight så han hjälpte oss ut.
Chauffören väntade med skylt och medan han hämtade bilen skruvade jag ihop Hampus bilstol och höll på att smälta ihop till en blöt pöl av svett under tiden. Barnen spändes fast och vi for mot vårt nya hem. Färden gick via McDonalds eftersom vi kom fram vid lunchtid till ett tomt kylskåp.

Eftermiddagen gick åt till att registrera oss på det lokala poliskontoret och sedan handla köksartiklar och mat på Carrefour. I värmen och förvirringen blev det lite dåligt handlat. Försök att laga köttfärsås på bara köttfärs, lök, vitlök. Inget salt, inga kryddor, ingen tomatsås etc. Blev ingen kulinarisk höjdare direkt.

Tisdagen var möbel-väljar-dag. Vår husagent och Landlord föreslog IKEA och det hade vi inget emot. Vi strövade runt och pekade på det vi ville ha och de sa aldrig nåt förrän vi kom till garderober i vårt sovrum. Vi hade nog hittat den dyraste på IKEA och kände oss tvingade att ta bort de fina lådorna med frostat glas inuti och bara ha trådbackar. När hemkörning och montering var beställt tog vi en egen runda för smågrejor och förstås köttbullar (med pommes frites) på restaurangen till barnen. Magda och jag åt en god kycklinggryta för 9 RMB (1 RMB=1SEK)
På kvällen blev det Pizza Hut delivery för säkerhets skull. Tog 20 minuter från beställning tills det ringde på dörren.
Eftersom jag inte lyckats hitta ADSL i väggutagen trots att Landlorden sa att det redan fanns och även gett mig username och lösen ringde jag vår husagent på eftermiddagen. Hon sa att hon skulle fixa och mycket riktigt, klockan 09.15 ringde det på dörren och en kille från China Telecom klev in och fixade det. De här korta ledtiderna på allt kan man gärna vänja sig vid. Lyfter man på luren till direktlinjen till "Management Office" och säger "water" så tar det fem minuter tills det knackar på dörren och en ny 5 gallon behållare till vattenmaskinen levereras.

Onsdagen var leveransdag från IKEA och Magda åkte till Carrefour och handlade mat. I övrigt en välbehövlig lugn dag. Stunderna på lekplatsen för barnen blir tyvärr korta eftersom det fortfarande är 37-39 grader varmt.

På torsdagen kom IKEA för att montera alla grejor. Mats åkte till jobbet för att träffa Bangkok-chefen bla. Passade även på att kolla upp statusen på förberedelserna inför jobbstarten. Laptopen låg färdig och väntade! Mailkontot däremot måste snurra lite via Stockholm men det blir väl klart så småningom. Tyvärr är andra IT-avdelningar än den kinesiska inblandade så den tidigare omtalade korta ledtiden blir väl förlängd i det här fallet. På kvällen fick vi även igång det trådlösa nätverket hemma så vi inte behöver störa Hampus eftersom det var i hans rum jacket med ADSL fanns förstås.

Fredagen bjöd på ännu ett besök på IKEA för några ytterligare praktiska saker vi kommit på. (Har förstås efter det kommit på fler, men barnen har inget emot köttbullar lite nu och då) Linus springer glatt in på Småland trots att barnen där pratar ett helt annat språk.
Efter IKEA åkte vi till den stora marknaden för att köpa en radiostyrd bil åt Linus. På vägen dit försökte jag förklara hur man beter sig för att få ett lägre pris. Nån som tror att en 4-åring kan spela ointresserad när han ser utbudet? Det blev väl inte riktigt så bra prutat som det kunde ha blivit. När vi kom hem fick vi ett informatinsblad från Management om att en tyfon som heter Matsa! var på väg in. Vi kollade på nätet om det var vida känt för att veta om våra nära och kära hemma ligger sömnlösa men det fanns inte så mycket så vi ligger lågt. I skrivande stund (lördag eftermiddag) regnar det och blåser rätt rejält men inte nåt vi störs av. Det skall väl bli lite värre imorgon. Konstigt nog har vi läst på China Daily om hur 1 miljon människor evakuerats längs kusten väldigt nära här. Det kanske räcker med de få mil vi har till själva kustlinjen för att det skall vara lite lugnare.

Hur som helst, ikväll är det dags för kycklingfilé igen. Färsk kycklingfilé kostar ca 15 RMB för fyra stycken så om ni skall bjuda hem oss på mat nån gång så låt bli detta just. Vi kommer säkert leva på kyckling mestadels.
I och för sig är ölen också billig här men det får ni gärna bjuda Mats (och så småningom Hampus) på ändå.

Det var allt från oss denna första vecka i det nya landet.