…eller en annan sann historia från dagens Kina!
Här ska ni få höra hur det kan gå till när man har ett litet smärre problem med skadedjur i köket, något som visar sig bli en lång följetång som kräver massor med tålamod och tid!
Hela historien började när vi kom hem från Vietnam och öppnar kryddskåpet (där även socker, russin finns) och finner små ”lortar” och kryddburkar i en enda röra. Fläktröret går i detta skåpet och jag konstaterar fort ett stort hål i det. Jaha, råttor i köket, tänker jag, och ringer service center (sc) som snabbt kommer och lagar med silvertejp, utan problem.
På morgonen efter, efter frukost när Mats och Linus åkt hör jag hur det hoppar ner nåt i skåpet. Nåt, eller råttan, har bitit sig igenom silvertejpen! Livrädd stänger jag dörren till köket och ringer vårt sc.
M: Hej, jag har en råtta i mitt kök!
Sc: En vad?
M: En råtta.
Sc. Du har ett husdjur i ditt kök?
M: Nej, jag har inget husdjur, en råtta.
Sc: En vad?
M: En råtta, en stor mus.
Sc: Aha, en mus. Var då?
M: I mitt kök. Den äter av min mat, ni måste komma.
Sc: Jaja, jag säger till housekeeping.
M: Bra, tack (vid detta stadie är jag fortfarande trevlig)
”Råttan” eller vad det nu är lever rövare i köksskåpet. Hampe och jag lyssnar och kollar efter housekeeping. Ingen kommer på fem minuter så jag ringer igen.
Samma kille svarar och samma dialog upprepar sig – läs ovan. Jaja, de ska komma. Klockan är 8 på morgonen. Jag väntar, ingen kommer.
Efter fem minuter ringer jag igen. Samma kille svarar, låter lite besvärad och undrar fortfarande vad jag har i mitt kök. En stor mus – säger jag nu för säkerhetsskull. Nähä, ytterligare minuter går, jag är hysterisk och ringer Mats. Måste lipa lite, den här ”musen” lever ju rövare i mitt skåp. Ringer sc igen, nu skriker jag åt dem, och nu är jag inte trevlig längre:
M: It is an emergency! You have to come NOW, it is a big mouse in my kitchen, eating my food!!!
Ringer min mandarin studiekamrat och avreagerar mig (vi tycker likadant om kineser så hon förstår mig precis), meddelar att jag blir lite sen till lektionen.
Ca 9 kommer det en “engineer”, sen ytterligare en, och ytterligare en. De öppnar skåpet och naturligtvis har djuret lämnat brottsplatsen, men de ser tydliga spår. Ja, så ska det då överläggas och diskuteras och pekas och diskuteras och så håller det på en kvart. Min kinesiska är ju inte så bra, men jag står och stampar och vill helst skrika åt dem att sätta ditt en förbannad fälla eller nåt, Jodå, efter kvarten har de också kommit fram till att en fälla behövs. Det kommer en fälla förvånansvärt fort. Jag ilar iväg, kraftigt försenad till dagis och lektion. Min ayi får ta hand om det här sen, tänker jag.
Mycket riktigt, när jag kommer hem på eftermiddagen, med nya ordförråd som: laoshu (råtta) och songshu (ekorre), förstår jag på henne att laoshu är död. Rättare sagt, den ligger i våra sopor – inomhus. Hon verkar tycka det är väldigt lustigt och vill gärna visa mig den. Jag avböjer. Sen är hon väldigt snabb med att tala om att hon hört en till. Jag suckar, hålet är ju lagat med silvertejp igen, så fantastiskt! Jaja, det är bara att avvakta, kanske tar de sig inte igenom igen.
Så fel jag kunde ha, nästa morgon vaknar jag av ett brakande i köket. Väcker Mats som mumlar om att jag drömt och han har förstås inte hört nåt. Jag får tillslut honom att gå ner till att titta, och då är det ju inget där. Jag somnar om, men mycket riktigt, när vi kommer ner för att äta frukost är det ett nybitet hål i fläktröret och nya lortar. Jag ringer med en gång, och de fattar direkt vad jag talar om. Visst, housekeeping ska komma. Denna morgonen är jag rätt lugn, lite van nu ju, men efter en halvtimme då klockan är 8.15 ungefär undrar jag varför ingen kommit ännu. Jag ringer igen. Nja, förklarar de, ingen börjar ju jobba förrän vid nio, men då lovar de att komma. Men herregud, tänker jag, varför sa ni inte detta första dagen jag ringde, då när jag tillslut hade ringt fem gånger och skrikit åt dem! Men det är så det är här…
Klockan nio kommer de, som de sagt (jag är imponerad), en av ”engineerna” som kommit varje gång upprepar sitt ”Solly, solly, solly”. Jag upprepar mitt ”Bu keqi” (ingen orsak betyder det, fast jag menar det inte). Dessutom passar jag på att säga ”laoshu” (råtta) flera gånger också. Minsann ska de märka att inte jag är gröngöling! De sätter dit en fälla till och jag åker nöjd till Mahjong och lite annat för att sedan komma hem vid tre tiden. Och visst har vi fångat ett djur, min ayi pekar glatt på soporna (inomhus förstås) att där i ligger den. Hon vet att jag inte vill se den, men det vill gärna ”engineerna” som jag ringt ytterligare en gång för att laga hålet. De är tre stycken som ivrigt fnissar när min ayi tar fram den ut soporna för hon har måttat med händerna hur stoooor den är. Jaha, då visar det sig att det minsann inte är en råtta som ligger där, utan en ekorre. Inte lätt att se skillnad på ekorre och råtta! Dessutom piper ekorren fortfarande, men det verkar ingen bry sig om. ”Songshu” (ekorre) säger jag för att briljera med mina kunskaper, men sen fattar jag inte vad nån mer säger för alla börjar prata i mun på varandra. I alla fall så verkar det som om vi dödat två ekorrar och denna gången lägger de faktiskt dit en fälla – för säkerhetsskull! Äntligen tänkande kineser…
Och mycket riktigt, nästa morgon hör jag (inte Mats förstås) ett stökande och bråkande i köket. Haha, tänker jag, den sitter fast i fällan och försöker ta sig loss. Jag ägnar faktiskt inte denna ekorre nån mer tanke än att Mats får knyta igen skåpet med en handduk i fall i fall den skulle få för sig att ta sig ut när vi äter frukost. Det försöker den inte utan ligger blixtstilla där uppe i skåpet. Jag ringer sc för att be dem ta bort den nästan döda ekorren och som vanligt har vi en intressant dialog. Denna gången får jag skriva på engelska för annars förstår man inte:
M: I would like you to remove a squirrel from my kitchen.
Sc: A what? (standardfras)
M: I have had problems with squirrel…osv, så drar jag hela historien med hur många ekorrar vi haft i köket osv…
Sc: You want a square table removed?
M (inte så snäll längre) No, songshu, squirrel, animal who belongs up in a tree.
Sc: Up in the tree? Animal in the tree?
M (väldigt argt och lite högt): Songshu, you know songshu???
Sc: Yes (kommer efter lite tvekande),
M: (väldigt argt, lite högt och med nybörjar engelska) Take away songshu!!!
Sc: Aha, ok, I send housekeeping.
Puh, ännu en ekorre removed från huset, och nu får vi hoppas det är alla. Mycket fel hade jag. På eftermiddagen när barnen kommit hem och jag och en väninna sitter ute i solskenet och dricker kaffe och äter nybakad äppelpaj ropar Oliver och Linus ”Titta, ekorrar”. Mycket riktigt, precis utanför ventilationshålet till köksfläkten sitter två små ekorrungar. Tyvärr har jag nu
sånt hat mot ekorrar att jag knappt kan tycka synd om dessa ungar vars föräldrar vi förmodligen utrotat, och ringer sc igen som faktiskt med en gång förstår vad jag menar (förmodligen går ryktet om elaka utländska tanten i house 449). Jag visar ekorrungarna för min ayi som genast trär en plastpåse över händerna för att fånga dem. Precis då kommer min ”Solly, solly, solly” – engineer och ler glatt (som vanligt). De två små ekorrungarna springer åt alla håll och det blir Oliver som finner en på vår yttertrappa. Genast är engineer där och stampar ihjäl den mitt framför ögonen på Oliver – som jag febrilt försöker få att titta bort (han är 6 år och jättenyfiken på vad farbrorn gör). Ekorre nummer två hittar de inte men jag ska ”kán, kán” (hålla utkik efter ungefär). Den är ännu inte funnen…Och för den andra delen vill jag har fläktröret i köket utbytt, det är lagat slarvigt med silvertejp om och om igen, och dessutom säkert fullt med ekorrlortar. Detta kommer säkert att bli en helt annan historia jag kan skriva om, men jag ber att få återkomma. Om nån är intresserad…
