Så har den tredje veckan gått. Det börjar bli jobbigt för Linus att inte träffa lekkamrater. Jag var på jobbet måndag och tisdag men slutade så pass tidigt på tisdagen att Magda och Linus kunde åka till Carrefour och handla bland annat lite överraskningar för onsdagen, min födelsedag.
Vi firade lite lätt på morgonen med bakelser och bubbel i sängen.

Som så många gånger förr vek vi dagen åt att kolla in shoppingen. Denna gång valde vi ett shoppingcenter som heter Brilliance. Egentligen ett mekka för barn för där fanns ett litet Liseberg i miniatyr inomhus med karuseller, berg-och-dal bana, radiobilar och massa spelautomater. Konstigt nog lyckades vi gå in och ut igen utan att ha provat nånting.

Däremot hände något som jag fortfarande småler åt varje gång jag kommer att tänka på det. När vi kommit fram och skiljts från chaffisen, som pekade på P-garage skylten att han skulle vänta där, kom jag på att jag glömt plånboken hemma. Jag gick ner och letade upp honom och visade med teckenspråk att jag behövde åka hem för att hämta pengar. Ok,Ok sa han först men sen sa han lite tjingtjong och pekade på sig själv. Nänä, tänkte jag, en sån här dag kan det flyga mycket pengar så det är nog bäst vi hämtar min plånbok med både cash och kort. En chaufför lär ju inte tjäna så mycket här att han kan låna ut såna mängder. Han insisterade och tog fram en plastpåse ur bilen som innehöll ett paket med tidningar som omslagspapper. Paketet var nog fem centimeter tjockt och ur det langade han upp en bunt med 10,000 RMB! Där fick jag! Det får en ju att undra om både han och vår Sunny egentligen har andra anställningar som kontrollanter av nåt slag.

För att få något gjort gick jag och Linus själva runt bland alla de små attraktionerna som står överallt. De kostar bara 1 RMB att åka så vi kunde fördriva tiden ganska bra medan Magda shoppade lite kläder.

Torsdagen ägnade vi åt att åka runt för att hitta en grill. Det är ju inte det vanligaste redskapet för matlagning här i landet så det var inte busenkelt. Första stället vi åkte till var som en saluhall för restaurangkök. Massor med skoj men inget vi var på jakt efter. Magda såg massa roligt porslin som uppläggningsfat och tallrikar men vi gjorde oss inte besväret att köpa. I efterhand har vi fått rådet att alltid köpa om man ser nåt man gillar för man vet inte om man nånsin lyckas komma tillbaka till samma ställe. Efter att ha pratat lite med Unique's kollega tog chaffisen oss till ett stort varuhus typ Hornbach där vi faktiskt hittade en stor gasolgrill med både galler och stekbord. Naturligtvis fanns bara skyltexet kvar så då blev det till att försöka förklara att vi ville till ett annat varuhus med samma namn fast nån annanstans. Det gick med nån engelskunnig tjej som chaffisen ringde upp. Men först McDonalds sa jag och visade äta med teckenspråk. Ahh, Matalona sa chaffien och såg ut att veta precis vad vi menat, körde till varuhuset Metro precis bredvid. Där fanns naturligtvis inget McDonalds men däremot en likadan grill som vi tittat på och till och med billigare. Den köpte vi och sedan ritade jag de berömda Golden Arches på ett papper och då förstod chaffisen. Eftersom vårt flyttlass med bland annat mina verktyg ännu inte kommit (står i tullen just nu) så står grillen fortfarande omonterad.

På fredagen var det dags för ännu ett möte för mig så Magda och barnen åkte till Nettan för lek och lunch. Linus satte i sig tillräckligt med mat för att kunna matvägra hemma en vecka till. Om det inte vore för frukostarna och McDonaldsluncherna skulle vi vara oroliga.

För att kunna njuta av vår grill åkte vi på eftermiddagen till en liten, liten affär som säljer trädgårdsmöbler som görs i en fabrik på ett annat ställe i Shanghai. Man beställer antingen sånt som redan finns att se antingen på foto eller i den lilla affären eller så kan man hitta på själv om man har den gåvan. Vi valde det enklaste eftersom de hade väldigt snygga fällbara stolar helt utan skruvar och annat att provsitta i affären. Om två veckor kommer det hemlevererat. Då kanske temperaturen är sån att vi kommer vilja sitta ute och njuta på vår lilla terass. Temperaturen just denna dag var som vanligt inte den barnvänligaste och pojkarna var inte så glada över att vara där över huvud taget.

Det har som synes varit en ganska händelsefattig vecka så jag tänkte istället delge er lite information av det mer faktabetonade slaget. Sånt som kan vara roligt att veta.

Valuta: RMB = "rimimbi" eller Yuan. 1 RMB=0,9 SEK

Äpplen (importerade) kan kosta 30 RMB kilot.

Färsk kycklingfile kostar 27 RMB kilot.

Nötfärs, som vi köper under namnet sliced beef, och mer är att likna vid malet mycket fint kött kostar 59 RMB kilot.

Ost från danska Arla som vi får köpa i färdigskivad form tills osthyveln kommer kostar 34 RMB för 200 gram.

Öl på Carrefour kostar 3 RMB för 355 ml burk och 3,2 RMB för 640 ml flaskor.

Vin (importerat) däremot kostar ganska mycket mer än hemma, minst 50% dyrare.

Att åka Taxi kostar 10 RMB de första två kilometrarna och sedan 2 RMB per kilometer.

Vår Ayi, hemhjälp, kostar 1500 RMB i månaden för sex dagar i veckan. Vi kommer nog så småningom ta bort lördagen för att ha lite mer privat familjeliv under helgerna. Vi har under hennes 10 dagar så här långt fått ris till mat alla gånger utom en lunch som var nudelsoppa. Så kommer det nog förbli men vi är mycket nöjda med hur hon lyckas variera rätterna som hon lagar till riset. Magda har till och med välsignat mitt val att behålla matbordet med snurrskivan på eftersom det alltid är flera rätter som vi enkelt kan skicka till varandra.

Frågan är hur det påverkar barnen att ha hemhjälp och chaufför. Idag hörde jag Linus säga till Magda; Är det du som städar nu? när hon torkade bort lite smuts från garderobsdörren efter takroppet vi hade under stormen. Eller som häromdagen när Magda sa åt Linus att sortera McDonalds PlayDoh leran i sina färger och stoppa ner i burkarna. Efter han var klar blev det så klart massor små smulor kvar på bordet. Linus reste sig från stolen med orden "Det for hon som är här städa bort"! Han har heller inte sagt nånting om att jag inte kör bilen själv från att ha varit i upplösningstillsånd över att höra om chauffören innan vi flyttade hit.

I fredags när jag jobbade åt vi lunch på en "vanlig" kinesisk restaurang och hade en lokal kille som beställde. Det blev åtta rätter tror jag och nästan allt var gott men på kvällen var första gången jag märkt nån skillnad på min ämnesomsättning. Jag hade redan slutat äta när sista rätten, troligen paradnumret kom in. Se bilden.

Även om det har varit lite långtråkigt att vara i husarrest på grund av värmen så trivs pojkarna bra här bara man mutar dom med rätt saker ibland. För Hampus gäller mat och kakor. För Linus är det leksaker som gäller som till exempel detta flygplan av kinesiskt "Lego" som är kompatibelt med riktigt men bra mycket billigare. Man får ha en annorlunda moral här på många punkter.