Det blev faktiskt lite värre med stormen och regnet dagen därpå. Vi hade ju förberett oss med mat, drinktilltugg och annat för att kunna stanna inne hela helgen. På lördag natt satt jag (Mats) uppe rätt länge och såg en film på HBO och när jag tittade ut genom köksfönstret innan läggdags såg jag att vattnet stod jäms med gatstenskanten. När jag låg i sängen såg jag bilderna från China Daily framför mig och gick ner och hämtade upp datorn, kameran, pengarna och mobilerna för att skydda dem från översvämmningen som ju garanterat skulle komma snart. Barnen och Magda sov som stockar. Precis när jag var på väg att somna hörde jag ett dropp, ett till, flera till och sen ännu fler. Det droppade från vårt sovrumstak! Vi har ytterligare två våningar ovanpå oss. Hämtade skurhinken och ställde under. Det visade sig inte räcka för snart droppade det från en 1,5 meter lång linje i taket. Dags att lägga ut badlakan längs linjen. Tillbaka i sängen med tänd lampa och kolla om det ökar eller avtar. Magda snarkar på. Klockan två börjar jag slumra till när jag "vaknar" till av att det mer låter som smatter än droppande. Då har det flyttat sig till ett nytt ställe och ökat. Dags att ringa Management office. De kommer och tittar och pratar i sina walkie-talkies och nu har Magda vaknat. Vid halv-fyra lämnar de oss med orden att de skall fixa det nästa dag. Håller taket frågar man sig men somnar till slut. Nästa dag kommer ägarna till lägenheten ovanför och fixar och donar. De hade haft balkongdörren på glänt och vattenfyllt sin lägenhet i Shanghais värsta oväder på 30 år, och därunder bor vi.

Dags att göra nåt som barnen gillar. På måndagen åkte vi till Shanghai Aquarium. Massor med fiskar i olika färger och former indelat efter hela världens geografi. Linus stormtrivdes och sprang före så det blev svårt att hinna med. Många gånger var dekorationerna i själva lokalerna mer intressanta än fiskarna men krokodiler, hajar, pingviner, sälar och sjöhästar fick honom att stanna till ibland. Vi frågade oss själva varför vi behövde betala inträde, vi var ju trots allt en del av attraktionen. Jisses vad blonda blåögda små pojkar är exotiska. Hampus älskar det och Linus hatar det. På kvällen blev det nåt kolijox att äta och Magda som varit så positiv började misströsta eftersom vi inte klarar av att handla så bra, förutom svindyrt importerat. "Vi måste skaffa oss en Ayi nu".

På tisdagens morgon var det dags att skriva på möbellistan så vår Landlord och husagent (Sophia) kom hem till oss. Sophia ringde från vakten och sa att hon var på väg och att hon har med sig en Ayi som Management office hittat åt oss. Lägligt?!
Efter att vi kommit överens med Landlorden om möblerna och några små saker att åtgärda träffade vi vår Ayi som vi har gett det engelska namnet Sunny. Hon kan inte ett ord engelska men vill väldigt gärna lära sig det. Vi ställde några frågor och kom fram till att hon börjar hos oss följande morgon 09.00. På eftermiddagen åkte jag till kontoret för att skriva på lite papper.
Magda och barnen åkte till "Nettan" och hennes barn Hugo och Oskar. Det är familjen från Ystad som flyttade hit med samma flight som vi. De bor i ett riktigt lyxigt område och Linus fick leka av sig i hoppslott och annat roligt inomhus. Nettan rekommenderade oss att åka till en affär längre ner på deras gata som bara har importerat, åtminstonde för de frysta Australiensiska köttbullarna. Vi köpte på oss tre paket. Vi hittade också en bok "How to survive with an Ayi" med ord och meningar på engelska och kinesiska. Den borde lösa kommunikationen med Sunny.
På kvällen blev det Pizza Hut delivery igen. Själva delivery-grejen kostar 4 RMB extra.

Onsdag var det dags för Sunny att svepa in i huset. Som hon svepar. Hon städar och fejar och tvättar och stryker så det står härliga till. Så långt allt väl men hur gör vi med maten? Vi kan ju inte prata med varandra.
Jag åker till Visa center och fyller i papper för Residence permit och Work Visa. Dessa behövs även för att vi skall få ta in vårt flyttgods i landet som enligt utsaga landar i hamnen den 16 augusti. Efter lunch spenderar vi en dryg timme på ett sjukhus som bara sysslar med hälsokontroll av inresande utlänningar och utresande kineser. Det var dags för Magda att bli godkänd. Svaret får vi nån gång denna vecka.
På eftermiddagen åkte Magda och Sunny för att handla. I boken hade Magda visat "I need your help for shopping" och menat att Sunny skulle köpa alla dessa magiska flaskor med cooking wine, fish sauce etc men Sunny uppfattade det mer som att vara med och bära tror vi. Det blev inte lyckat och vi misströstade lite igen. Det slutar med att hon får trolla med kycklingfilé, grön paprika och vitlök. Hon gör det strålande vilket får oss att inse att om vi bara får någon som kan hennes språk att få fram våra förväntningar så kommer det bli bra. Vi sätter oss och skriver ner hur vi vill ha det med mat och handlande för att låta Unique, min sekreterare, prata med henne per telefon.

Torsdag morgon och jag åker till jobbet för ett litet möte. Jag förklarar för Unique att vi vill att Sunny helt och hållet lagar maten men vi bestämmer bara vilken huvudingridiens det skall vara typ kycklingfilé, fläskkött, nötkött etc. Resten får hon fixa. Det visar sig att Sunny blir mycket lättad över det och samma kväll lagar hon jättegod mat och en soppa.
Efter lunch åker vi till ett ställe som heter Dino Beach. Det enda vi vet är att det är utomhus och att de har en vågbassäng. När vi kommer fram ser vi att det är nåt liknande Berts Sommarland, massor av rutchkanor, olika bassänger med lek- och klätterreskap för barnen etc. Tyvärr är det oerhört krångligt innan man kommit in och fått av sig kläderna. Jag hinner bli sjöblöt av svett innan vi lyckas förstå hur det går till. Första stationen är kontroll av väskor så man inte tar med sig något ät eller drickbart. Vi lämnar ifrån oss vår frukt och vattenflaskor mot ett kvitto. Barnens längd kontrolleras för att bestämma om de skall betala halvt, fullt eller inget. Vi får plastkort för barnen i två olika färger som sedan visas upp i kassan hundra meter längre bort. Linus med Ferrarikeps tittar länge efter Dinosauren och går rakt in i en betongfot för ett parasoll och skrapar knät och slår kinden i stolpen. Sen vill han inte alls in och bada och måste bäras. Vi betalar och går till själva ingången och lämnar våra biljetter och ser nästa ställe där folk verkar köa för nycklar men vi har ju tänkt ha våra grejor i Hampus vagn. Eftersom vi inte vet var och hur man byter om går jag för att köpa två nycklar ifall vi skall sära på oss. Visst, den ena nyckeln kan jag få tillsammans med ett armband av typen ej avtagbart med samma nummer som på nyckeln men den andra måste Magda ta emot och ett armband. Ett ledset slaget barn och ett varmt och trött till plus en massa kineser runt omkring och så detta. Vi lyckas krångla in Magda i fållan och hon får sitt armband. Sen följer vi stömmen förbi alla skåp och ser var man byter om. Vi byter om och tänker oss lägga in den stora väskan med våra kläder och skor så jag tar med mig båda nycklarna och provar först det ena skåpet som har två nyckelhål. I det ena passar inte nyckeln men i det andra perfekt. Hur jag än vrider och drar går det ändå inte upp. Provar Magdas nyckel i hennes skåp 10 meter bort men det funkar inte heller. En hjälpsam anställd kommer fram, ber att få titta på mitt armband och säger åt mig att jag inte får använda det skåpet. Pust! Jag skall använde det som står på mitt armband. Men det funkar ju inte säger jag. Han följer med och visar att min nyckel fungerar i det undre låset och pekar sen på en kille i samma kläder lite längre bort. Vad nu då? Jag tar ett djupt andetag och lyckas nästan bryta upp dörren men sedan kommer den andra killen och sätter sin nyckel i det övre låset och skåpet öppnar sig! Nu fattar jag! Äntligen inne och vi badar så det står härliga till. Nästa gång kommer vi inte ha med nåt enda dugg förutom badkläder och handdukar. Ingen vagn och kamera och annat som måste vaktas samtidigt som man håller koll på två vildingar.

Shanghai Children Discovery Museum for children between 2 and 10 years låter väl som en hit? Dit tar vi oss på fredagen och åker i bilen minst en timme. Vi imponeras av vår chaffis som hittar så bra i denna enorma stad och hur han behåller lugnet i detta trafikkaos. Notera att det är en tvåfilig väg på bilden!
Det tog lite tid att övertala Linus att först bada innan vi åkte men med lockelser om alla roliga knappar man kan trycka på på museumet som kanske visar hur blixtar och åska fungerar och annat roligt att upptäcka så blev det fart på honom. Väl framme går musten ur oss totalt. Vi står i dörröppningen till något som väl mest liknar Åstugan. (Linus gamla dagis för er som är utomsocknes ifrån). Suck. Var är knapparna frågar Linus förstås. Vi hade till och med förväntat oss en stor restaurang med barnanpassad mat. Tji fick vi. Efter en kort föräldrakonferens kom vi fram till det enda alternativet. IKEA! Med köttbullar och bollhav i sikte var det ingen konst att få med sig Linus. Det finns alltid nåt man behöver när man är på IKEA så det blev pengar spenderat igen och ändå åkte vi därifrån utan allt vi vet att vi behöver eftersom Magda skall dit med Nettan snart så de får gå i lugn och ro och köpa alla de där småsakerna.

Till skillnad hur det nog blir sedan när jag börjat jobba så gör vi inget speciellt på helgerna utan håller oss hemma. På lördagkvällen träffade vi en Finsk familj med två killar på sju och tre ute på lekplatsen. De bor i huset mittemot och hade just kommit tillbaka från semester i Finland. Så vitt de vet är vi två de enda familjerna från skandinavien i vårt område. De har varit här sedan December och trivs jättebra i Perfect Garden.

Idag söndag skall vi gå till tennisklubben och kolla in pool och gym. Finländarna tycker att stället är bra och är där ett par dagar i veckan.

Visst låter det lyxigt med hemhjälp och chaufför men det är faktiskt inte så lätt att vänja sig vid. Magda har såna ivärldsproblem som att igår glömde hon det enda hon hade föresatt sig att göra, nämligen ny is till sin Cosmopolitan. Livet är hårt här.