Vad hände sen?

Vi har förstått att ni saknat nya inlägg på bloggen så nu tar jag ett krafttag medans jag sitter på Charles de Gaulles flygplats och väntar på flyget hem till Shanghai.
Linus började skolan onsdagen den 24 augusti. Dagen innan hade skolan öppet hus för att man skulle kunna bekanta sig lite med klassrummet och även hämta skoluniformen.
Linus tyckte det var jättekul i klassrummet eftersom där fanns leksaker. Det fanns det ju inte i vårt hus då. Han ville till slut inte lämna klassrummet när vi skulle åka hem men vi lyckades få med honom halvvägs till bilen men där fanns lekplatsen och fotbollsplanen. En halvtimme senare och två fulla 400-metersvarv runt planen kunde vi åka hem. Det var väldigt lovande inför skolstarten förutom att de inte hade så bra ordning på skolbussarna men vi hade redan bestämt oss för att vi skulle hämta och lämna första dagen. Det var inte populärt. Linus hade ju väntat länge på dagen då han skulle få åka skolbuss. Det gjorde att alla våra orosmoln skingrades redan på torsdagen då Linus glatt hoppade på skolbussen alldeles ensam. Det första stora hindret var passerat. Linus trivdes i sin nya skola från första dagen. Eftersom det gick så bra började jag jobba lite tidigare än vad som var sagt.

Vi passade på att göra lite sightseeing med ett barn mindre att hålla reda på och åkte på måndagen veckan därpå till Yu An Garden. Det är en mycket gammal kinesisk trädgård runt vilken man har byggt upp ett stort kvarter med hus i gammal typisk kinesisk stil. En kinesisk trädgård innehåller inte många växter och i stort sätt inga blommor alls. Det är mer ett landskap av sten, små hus, dammar med karpar och små gångar och broar. Strax utanför på pålar i vattnet ligger Shanghais mest kända tehus men det fanns inte en chans i världen att vi skulle kunna ta oss in där eller ens fram till huset över den speciella zick zack bron med vår vagn med Hampus i. Vi känner det oftast som om vi är de enda i hela Shanghai som har vårt barn i en vagn. Framför allt känns det som att alla i Shanghai har sett vår vagn med Hampus i. Eftersom han är en sån smilfink utöver att han är blond och blåögd så kommer vi aldrig undan allas blickar. Numera vinkar han också glatt till alla vilket gör att han drar uppmärksamheten till sig ännu mer och det njuter han av.
Det ”gamla” kvarteret runt Ya An garden är fullt av bazarer med all möjlig krimskrams i. Det är inte ett ställe man bör handla i. Allt finns i bättre och billigare former på andra ställen men det är ett mysigt ställe att promenera runt i ett tag.

Så kom äntligen vårt flyttgods. Allt hade klarat båtresan väldigt bra. Alla flyttkartonger såg ut precis som när de bars ut från huset i Lerum. Jag vet inte varför jag väntat mig att de skulle se ut som de sprayats med saltvatten. Två stora blomkrukor från Ikea var allt som gick sönder. Allt bars in på en dryg timme och vi fyllde barnens rum med alla kartonger det stod Toys på. Barnen var överlyckliga över att återse sina gamla leksaker. Magda var också överlycklig över att få lite hemkänsla i huset. Vi trodde att det skulle ta oss hela helgen att plocka upp allt men även fast jag åkte med Magnus (han från Ystad) till tygmarknaden ett par dryga timmar så var allt uppackat innan Sunny gick hem den kvällen. Hon och Magda rev och slet upp allt och jag plattade ut och vek ihop allt packningspapper. Sunny som tidigare tyckt att vi hade det lite knapert med köksatiraljer, glas och porslin suckade tungt när hon försökte få plats med allt i skåpen. Vissa saker som hon nog aldrig sett tidigare åkte långt in i hörnen. När alla dessa grejor kom började vi undra varför vi tagit med så mycket men nu ångrar vi ingenting.

Tygmarknaden förtjänar ett eget litet stycke. Jag och Magnus åkte dit dels för att hämta allt som Magda och Nettan beställt helgen före men också för att vi hört att det går utmärkt att sy upp skjortor där. Vi hade ingen aning om hur det såg ut där och hade inte heller skaffat referenser från någon mer än att Magnus hade hört om en skräddare som hette Mr Lien. När vi kom dit insåg vi att vi borde tagit reda på mer. Tygmarknaden består av ungefär 200 små bås fulla av tyger och prover på vad de kan sy upp. Vi gick runt lite och sedan dök vi in på nummer 114 och tittade lite. Magnus frågade om de kunde säga var man kunde hitta han som hette Mr Lien och svaret var; Alla heter Mr Lien. Naturligtvis helt rätt svar för sedan beställde vi skjortor i 114. Hundra kronor styck. Det var roligare än jag trott att gå runt där och jag beställde även en kostym med extra byxor för 800 kronor lite på impuls. Förutom att man bör sy fast alla knappar bättre redan när man får kläderna så var det bra och snyggt gjort. Kan hända bör man hitta en ”riktig” skräddare i framtiden som tar lite mer betalt men så slipper man sy knappar själv.

Lördagen den 10 september var det dags för den svenska ansamlingens årliga kräftskiva. Detta år var det på Mariott Hotell strax bredvid där vi bor. I Shanghai Daily hade vi just kunnat läsa om att det nu var dags för det lilla landet Sverige att hålla sina tradiotionella kräftskivor som man haft i århundraden då man frossar i kinesiska kräftor!
Detta skulle bli första gången för oss att lämna barnen i Sunnys vård. Vi planerade att inte åka förrän vi lagt Hampus med välling i hans säng och sedan satt Linus i vår säng med godisskål och DVD film på. Det blev inte riktigt så. När taxin väl kom var vi inte helt klara så Sunny tog Hampus med sig upp till Linus och morgonen efter insåg vi att det nog hade varit killarnas kväll för vi hade nya lakan och de gamla låg i tvättkorgen och var nästan helt täckta av chokladhänder. Men det hade verkat gå helt okej och sedan dess har Sunny tagit hand om Hampus ett par timmar både nu och då när Magda har behövt göra annat.
Dagarna rullar på och jag skickar hem min nya chaufför Cai Lei som vi uttalar Charli till Magda de flesta av dagarna så att hon kan ta sig runt. Lite av det får hon berätta mer om själv i kommande nummer av Åhmans i Shanghai.